Vi var barnlediga igår, dom små okte på möte med farmor och Asia, Illari ville inte med och flörtade hem sig till mormor :)

Vi körde lite varstans, handlade små grejer, godis, åkte och hämtade upp barnen och körde dom hem till Babcia, åt bigos, min favorit rätt, finns inget bättre :)

Hade en enkelt kväll, vi kollade på UFC, det är något jag går igång på, hahaha, sitter helt speedad och spänd, men vilken skön känsla :P

Veckan som gått, har varit okej, redovisade steg 1, kändes bra, börjat skriva i mitt vuxna barn häfte.

Tror detta är exakt vad jag behöver, mycket minnen kommer upp, både bra och dåliga.

Mitt i allt detta, som kan verka märkligt, lät jag min mamma veta att oavsett hur allt varit, vad som gjorts och inte gjorts, så är hon värdefull, hon är en underbar mormor åt mina barn, och hon finns för mig, det känner jag faktiskt.

Jag kan lite lättare säga nu att jag älskar min mamma, för att hon, trots allt, står kvar.

Det är något att se upp till faktiskt.

Har inte varit lätt för henne, ensam med 6 barn, hon har nog gjort vad hon i stunderna förmådde.

I dag är farsdag, vi har ju världens bästa pappa här hemma, som inom en snar framtid blir pappa på papper även åt Illari, han ska adoptera henne, så hon tryggas med honom, om jag en dag inte finns här liksom, och för att hon ska kunna få känna, att ingen kan säga att han är hennes låtsas pappa tycker hon.

Han är det bästa som hänt oss, ovärderlig, och han vet om det, för vi säger det väldigt ofta <3

Idag får han sin Zlatan bok, blir nog första gången jag får se honom läsa annat än i Metro och ja under tiden han tog sitt körkort då :P

Ska väcka honom nu, mannen i mitt liv, barnens pappa, dax att köra och hämta våra kidz och handla grönsaker åt farmor <3

En underbar dag till alla pappor <3   

ser mönstrena, spåren är djupa, vägen alltför bekant

går här i min cirkel, glömmer bort mig själv, jaget suddas ut och jag är inte jag

jag tar på mig skorna, dom som är förstora, kastar på mig hatten, som inte är min, snörar åt förklädet, som är lånat

sätt mig mitt i cirkeln, och jag skulle nog förlora mitt förstånd

lämnar jag bort allt det som inte är mitt, allt som inte faller utan mig, då faller nog jag

jag har tvättat 8 maskiner tvätt sen klockan 19.40, hängt, torktumlat, hängt mer, hängt hemma, tvättat barnens jackor, jagat för att få dom torra, luktat på kläder,fattas inte sköljmedel, jag...ja, jag gör det jag gör, för att just nu suger det att vara jag, för jag, är bara ett ord, ett skal, ett ord utan innebörd

den jag vill vara, den som är jag inuti, är någonstans långt borta, i en stuga, på en terass, med en kaffekopp i handen och en bra bok i andra

lite musik i bakgrunden, med ytterkläder på, småkyligt men underbart

jag är alltså...inte alls var jag kroppsligen befinner mig :/

ställde mig och bakade lussebullar vid 22 igår :S

men goda blev dom, bakade bara upp till mig och mannen, sen frös jag resten under jäsning, 

imorse vaknade jag 8, haft mardrömmar hela natten, 

men vad gör jag? jo jag ställer mig och gör en vetedeg, som blev till kanelbullar och kardemummabullar/ala lussebullsform :P

Sen kom broren och sofie med mer mjöl, då gjorde jag kladdkakemuffins, som först blev alldeles för riniga, men nu är perfa :P

ja, vad ville jag få sagt med detta?...

jag torrpundar, jag springer omkring och gör massa saker för jag orkar inte sitta, orkar inte vara med mig själv helt enkelt :/

resten av dagen ska jag spendera med familjen, för jag, måste vara nära dom, för att inte komma för långt ifrån dom.

mina fina, det viktigaste i mitt liv.

dagens ord får bli ...Kärlek, tål att tas vara på.

Lätt att titta på andra, säga vad som görs fel, vad som gjorts fel

Lätt att spegla andra i deras handlingar och val

Vänd spegeln i din hand, plötsligt ser du dig själv, spegla nu,

Berätta nu för ansiktet du ser, vad bristerna är

Vad för fel som begåtts, vad för felaktiga val som gjorts

Inte förrens vi kan se våra egna brister kan vi lära oss att leva med andras...

....................

Idag är fredag, hela dagen, jag har sovit bort dagen, det gör mig inget faktiskt, jag mådde inte så bra

Snart hämtar jag kidzen, laddat med lite kaffe, diskat undan, plockat undan.

Kramat mannen min, livet är så här, somliga dagar helt okej, andra dagar kaos.

Ha en underbar dag, dagens ord blir...

Spegel spegel

Ett samtal till min gamla lur, precis då jag suttit och pratat med Danne om just honom

Jag hann bara svara och höra hans röst, mitt svar tillbaks blev- din jävla idiot, bipbipbip.

Mitt batteri dog, fan fan fan, fumla med laddaren, starta om, vänta vänta, yes,

han ringde igen, och kom hit, vi käkade, drack kaffe, gubben spela lite kort med honom.

Jag fick ett litet inre lugn.

Märkligt att somligas frånvaro kan göra oss så rädda,

rädd för att skiljas åt, inte höra ifrån, och sen kanske omständigheterna gör att vi aldrig mer möter somliga :/

Danne följde honom ner nu, känns bra, inte hundra men bra, vi har setts, pratat, han vet, att han är viktig.

Känns som en sten just ramlat ner från mitt bröst och jag nu väger lite mindre.

Från en sak till en helt annan, jag kämpar på med mina antagna utmaningar, medicinen har jag nog börjat landa i, sover bättre, känner mig inte helt baktrött som jag brukade göra innan.

Men aptiten, ja den är stor, på allt som inte är nyttigt mest, men jag försöker, åtminstonde begränsa mig.

Imorgon löser jag träningskortet och förhoppningsvis kör jag ett första pass, några kilo behöver brännas, några muskler behöver väckas till liv.

pust...märkligt att man ibland vill fly ifrån allt som gör en till den man är, märkligt att man vill resa sig upp och gå ifrån allt det som man kämpat så för att hålla ihopa.

Men att enbart kunna säga det, hindrar mig från att göra det.

ärlighet varar längst, för mig är det faktiskt så.

Obeskrivligt lättad av att få se honom, och öppet kunna säga fan, idiot jävel, du får inte försvinna så.

Ibland möter vi människor, som oavsett omständigheterna,vi inte kan tänka oss förlora.

Vet inte vad som hände, hela dagen igår var bra, vi var med kidzen i pildammarna och lekte, 

körde och tvättade bilen, vilket var himla uppskattat av barnen sen kom vi hem och åt kalkonklubbor med sallad, alldeles för sent, men äh.

Kidzen nattades, jag och Danne såg något avsnitt, somnade, jag vaknade vid 2, av ångest. :/

Hjärtklappningar så det kändes som om hjärtat ville ut ur kroppen på mig.

Gick en runda här hemma, satt i köket lite, lyssnade på musik.

Strax innan 3 släppte det, gick och la mig igen och somnade, men ack vad trött jag var idag när jag skulle vakna, mitt hemska alarmljud blev till någon underbar melodi i en dröm :P

Hur som helst är dom små strax uppe, illari har redan åkte med danne och ja, snart kör jag på i hundranittio och dagen kan starta.

<3

Efter grupp idag, köpte jag hem lite saker vi fattades, sen åkte jag hem, 

la mig ner på soffan en stund, drömde hemska saker, vaknade av ett tryck över bröstet, men skakade av mig det och begav mig för att hämta hem mina fina.

På väg till skolan ringde Illaris kompis pappa, illa ville med dom hem en stund, givetvis fick hon det, jag traskade istället vidare och hämtade fnatte och tjatte, promenixade sakta hem med dom, möte farmor och vovven, pratade en studn, gick vidare, träffade en röksugen man i form av min egen på parkeringen :)

Glada barn fick då åka hela vägen över gatan i vår bil :P

Nu mellanlandar jag med kaffe och pepparkakor, gott gott gott.Om en liten stund beger vi oss ut med kidzen, på en liten åktur tänkte vi, fina färger ute, kanske lyckas med någon bild idag ute :D

Jag försöker verkligen, njuta av det jag har, och det viktigaste nu, är att våga vara.

Utan Danne och barnen, då hade jag inte suttit här och orkat detta inuti.