Så mycket runt omkring, så mycket som tar för mycket energi...I allt organiserade kaos, försvinner min ork och energi till det som jag mest innerligt skulle vilja...Ringa dig, smita iväg för en kvällskaffe, känns som om jag behövt en lång promenad i kylan, med en kaffe to go, en promenad i all tystnad, med din arm i min, du är så saknad...Min enda sanna vän...Möte imorgon, förhoppningsvis kommer jag veta mer om mina vardagar efter det, kalasstök är förbi, sjukdommarna har varit här och hoppas det håller sig borta ett bra tag, nu måste jag finna tid för mig själv igen...Träningen upprätthålls, mötena måste börja funka igen, och tiden med min vän :/ den hoppas jag kommer igen.Tunga dagar, något inom mig som står på vänt, saknad, efter dom jag enkelt kunnat ringa upp och hitta tillbaks till, saknad efter tider, personer som är borta, frånvarande...   Möblera lägenheter, ikea turer i hundranittio, skrivandet av morgonmötena, kaffe i plastmugg, det fysiska arbetet som gjorde att jag kom hem, slut, rensad i hjärnan.Som livet vänder ibland...både på bra och dåliga sätt.

fikade idag, med sofie och benjamin, egentligen skulle jag bara lämna den dära salvan, men jag tänkte, ähh, jag bjuder på en kaffe i ett försök att lägga ner stridsyxan.

det var trevligt, inte ansträngt som jag trodde, Benjamin är alldeles underbar, och han är så saknad i mitt hjärta...

ett barn blev till, en bror, en kvinna, och ett barn, som inte är skuld till något alls, och en faster, syster och vän, som inte vill vara emellan, jag kan råda och lyssna, jag behöver inte tycka som någon av er, jag behöver inte hålla med eller säga emot, 

men jag kan förstå båda parter, i somliga tankar

men mest förstår jag benjamin, åhh fina benjamin

hur som helst, fikan gjorde min vecka

i min egen familj, har vi lite svackor, men det är inte den första vi går igenom, och det kommer vända, för efter regnet...vet vi, att solen kommer.

kalas för lella på lördag, lugnt och stillsamt, för jag orkar inte med ståhej, men hon blir lycklig iallafall, för det viktigaste för våra barn, är ju att vi är tillsammans, och att familjen samlas.

<3

fina jobbiga barn har vi, denna veckan har känts dryg, men underbara är dom på sina egna sätt.

livet blir vad vi gör det till, VI gör det till, gör vi inget alls...då fastnar vi.

fikade idag, med sofie och benjamin, egentligen skulle jag bara lämna den dära salvan, men jag tänkte, ähh, jag bjuder på en kaffe i ett försök att lägga ner stridsyxan.

det var trevligt, inte ansträngt som jag trodde, Benjamin är alldeles underbar, och han är så saknad i mitt hjärta...

ett barn blev till, en bror, en kvinna, och ett barn, som inte är skuld till något alls, och en faster, syster och vän, som inte vill vara emellan, jag kan råda och lyssna, jag behöver inte tycka som någon av er, jag behöver inte hålla med eller säga emot, 

men jag kan förstå båda parter, i somliga tankar

men mest förstår jag benjamin, åhh fina benjamin

hur som helst, fikan gjorde min vecka

i min egen familj, har vi lite svackor, men det är inte den första vi går igenom, och det kommer vända, för efter regnet...vet vi, att solen kommer.

kalas för lella på lördag, lugnt och stillsamt, för jag orkar inte med ståhej, men hon blir lycklig iallafall, för det viktigaste för våra barn, är ju att vi är tillsammans, och att familjen samlas.

<3

fina jobbiga barn har vi, denna veckan har känts dryg, men underbara är dom på sina egna sätt.

livet blir vad vi gör det till, VI gör det till, gör vi inget alls...då fastnar vi.

livet just nu funkar, en del saker kunde ju förändrats lite, men i sin helhet funkar d.

helgerna går åt träning, boxning, för mig, illari och danne, ibland emilio, utan hjälp ifrån mamma och svärmor som passar lillan hade det inte funkat, så tack.

det är skönt, fredagen tränar man kväll, 19-21, skönt att komma hem sen och duscha, slänga sig i soffan och vara helt slut, av en bra anledning, lördag och söndag 13-15, skönt det med, för jag får ut så mycket energi, resten av dagen går åt att bara vara, och känna mig nöjd med det, för rastlösheten försvinner liksom.

imorgon blir det en slappedag, barnen har ju sportlov, vi ska vakna och göra vad som faller oss in tänkte jag, sen har jag läkartid framåt lunchtid, har inte riktigt planerat hur jag gör med kidzen, men det löser jag.

nu, kastar jag mig in i en dusch, sen kastar jag mig brevid mannen och ser en film eller ett avsnitt, det förtjänar vi <3

är överallt och ingenstans

tankar som inte har någon mening, andras ord som jag inte riktigt förstår

andras tankar som jag inte ens vill förstå

kom hem sen, med hela mitt inre i uppror, och blev kaos

legat halvvaken inatt, gått mellan drömmar till tankar till klarvaken

dagen igår, blev så långt ifrån som jag hade planerat, 

rensade tankarna med en promenad imorse, tog några fina bilder, pluggade in hörlurarna och maxade volymen, kyrkogården erbjuder alltid just det, lugn och ro, tid att tänka, andas

hade kanske behövt en stund till, men det var kallt, och jag har inte druckit kaffe än, så jag kom hem

skrev lite i boken, skriver en del här, 

har ett möte idag, nervös, hur säljer man in sig själv när man tvekar på vad man egentligen kan, när man tvivlar på sin egen kraft

well, fått massa fina ord på vägen, glad för att somliga finns, detta kommer gå bra, 

detta kommer bli precis vad jag behöver, komma loss

komma ut igen, vara den andra jag, resten som gnager finns det fortfarande tid att ta tag i 

jag kommer fixa detta bra, alldeles utmärkt

väl medveten om vad som behöver arbetas med, men jag tror på mig själv, tror på att det finns en rättare tid och plats, just nu har jag för mycket av annat, som berör just nu.

förvirrande, ja, men just nu är jag förvirrad.

lämnade av alla kidzen, peppar peppar mådde alla tre bra :P

Promenaden till dagis och skola var skön, så ljust och fint med snö, och solen sken och allt blir glittrigt :) Mina planer var att komma hem igen och lägga mig, min natt var hemsk, låg sömnlös och irriterad som få, ville kasta ut hamstrarna, dom springer på det dära hjulet, plockar jag bort hjulet under natten så klättrar dom i buren, och jag med min superhörsel, hör dom hela tiden :S

Hur som helst efter promenixen till dagis känner jag mig inte så trött längre, kom hem, fixade lite papper som legat på hög och väntat på att fixas, ska ringa några samtal, vika undan tvätten, dammsuga, sen hämtar jag kidzen, och illaris kompis, vi ska ut och åka pulka igen har jag lovat :P

Hade planerat in ett möte ikväll, kom till dagis, för att inse att vi har föräldramöte ikväll, ny regering ju på dagis, känns viktigt att gå dit, sen hatar jag ju att missa sånt :P

Well, jag får ta möte på onsdag, längtar redan till gruppen, bara sitta där, på stolen alldeles till höger innanför dörren, så skönt, lugnt.

well, nu rusar jag, en del till att dra tag i, ha en bra dag allihop, det tänker jag bannemig ha :P

Jag kör på, gör vad jag måste göra, för att livet ska bli så bra som det kan bli.

Nytt är att jag börjat träna, boxning, varje helg, så jävla skönt.

Stora tjejen var hemma sjuk en hel vecka, när hon på måndagen var redo för skolan igen blev lillebror sjuk, han var hemma en hel vecka...

Imorgon är det meningen att alla tre, ska vara friska och gå tillbaks till sina platser, behöver space.

Saknar mina möten, saknar gruppen, ventilations möjligheterna...

Saknar min vän...Saknar en annan vän, saknar platser, dofter, låtar, tider...

Men lever i nuet, försöker fokusera på vad jag har, vad jag inte vill förlora.

Vaksam inför mina egna steg, vaksam inför mina tankar, tacksam för att jag tagit mig hit.

Återupptog aldrig mina antidepressiva igen, tänker fortsätta jobba med vad det är som får mig att må dåligt från början, tömma ryggsäcken, bryta mönstret, 

ett viktigt möte i veckan, hoppas på goda resultat, jag behöver komma loss, komma ut, göra något annat, få vara en annan del av mig, den arbetsamma, glada, angie con amor :)

Nästa vecka har barnen sportlov, alla tre hemma, tänker passa på att mysa lite med dom, bara jag och dom, inte planera så mycket, göra det som faller oss in.

Lillsessan fyller 3 på lördag, ojojoj, som tiden gått.

Dagarna rusar ifrån mig.

Idag slängde jag iväg ett sms, dragit mig från det ett bra tag nu, men va fan, värst skulle kunna bli att jag inte fick ett svar tillbaks...men det fick jag, och lillprinsen mår bra, han växer, vi missar det...men han mår bra, det finns alltid två sidor av varje mynt, oavsett vad som är rätt eller fel, så får inte barnen hamna i kläm...Det är ju vi som lär dom.

<3

glad att jag har mina barn hos mig, och min man, även om jag ibland vill golva honom och be honom fara dit pepparn växer, så är han mina skor liksom, han håller mig på jorden, och förstår mig.

<3 snart godnatt, träningvärk så jag vill gråta, hela kroppen ömmar, och ont i arslet av att ha åkt pulka backarna, hahaha, vad gör vi inte för kidzen liksom.