Äntligen sitter jag på min buss mot Lund, mot en hel arbetsdag och förmodligen en hel del skratt.
Varit hemma 2 dagar, kryper i kroppen kom till mig redan klockan 7 första dagen som familjen begav sig hemifrån och jag tvingades stanna kvar ...
Klättrar på väggarna, persienner fördragna, sega program på tv och självömkan deluxe.

Nej vet ni vad, tacka gudarna att det inte höll i sig längre, jag är inte menas att ligga hemma, i dåligt sällskap utav mig själv.

tomrum

en doft sveper förbi, tar mig till en plats långt borta, minnena väcks till liv och jag färdas bakåt i tiden med ljusets hastighet

trygghet i fullständigt kaos

kaos i ett till synes lugn

livet är så här, varken mer eller mindre

jag skulle vilja göra saker annorlunda, men det jag gör, det får räcka

för nu åtminstonde

jag har insett att jag inte är odödlig, att jag inte besitter någon superkraft och kan göra allt åt alla, samtidigt

jag har insett, att även om jag tillsynes kan fixa allt, så går jag ju itu inuti

jag lämnar tvätten för idag, vi har kläder, jag bryr mig inte om stöket runt omkring mig ikväll, måste städa upp i mitt inre

var på möte igår kväll, kom sent, men bättre sent än inte alls

temat, dagens text, känslomässig balans.

min delning, känslomässig obalans.

jag är överallt och ingenstans, jag trampar vatten, kan någon kasta i en boj nu

denna prövningen har jag väl ändå visat att jag klarar ut, så come on, låt mig få vila lite.

Du var min vän, långt innan jag ens visste vem du var, eller vad du var

Jag öppnade dörren åt dig, stängde den för dig ibland, men lät dig alltid komma tillbaka in

För din närvaro, trots tyngden, var en trygghet, med dig visste jag, utan dig visste jag inte hur det skulle kännas eller bli

Nu när livet går bra, nu när jag känner mig trygg med att inte veta framtiden, trygg med att inte kunna förhindra förändringar, trygg med att hur saker och ting än blir, så kommer allt bli bra.

Då brakar du in om natten, väcker mig med hjärtklappningar och svårt att andas.

Tyngden ramlade över mig, som om någon satt på mitt bröst, och paniken kom.

Tårarna steg, inte ett kärt återseende, snarare ett intrång på mitt liv.

Andats mig igenom dagen, för jag, jag kan minsann spela teater, jag är glad, stark och jag är en kämpe.

Men just idag, är jag glad att det är helg, jag måste andas.

Men snälla du, lämna mig ifred nu, jag har inte plats för dig, du min vän genom livet, ångest.

Dax för oss att ta farväl igen, för här kan du inte stanna, inte nu, inte hos mig.

Tacksam, trygg, och hoppfull