Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå
Hur det känns inuti
Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel
Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp

Allt detta har jag alltid vetat
Ändå väljer jag att fortsätta fortsätta fortsätta
Tills det inte går alls längre
Tills mina ben darrar
Tills min hjärna stänger ner
Tills jag begraver mig inombords i ett virrvarv av pusselbitar som jag frenetiskt försöker få rätsida på

Nu plötsligt måste jag be om hjälp på alla möjliga plan
Och det känns som ett nederlag
Jag är inte längre jag
Några ynka timmar hjärnan på högvarv
Hemma är jag slut
Inför dom jag älskar mest är jag slut

Jag vet att det inte alltid kommer att vara så väldigt tungt som just nu
Imorgon väntar ett möte som kanske kan ge mig något slags mål
En öppning. En väg mot ett lite bättre mående.
En väg tillbaks till mig själv.

Jag har fått uppgifter från psykologen.
Svåra för mig att hålla.
Hjärtklappningar och tryck över bröstet gör det nästintill omöjligt att stoppa alla tankar.
Lyssnar på andningsövningen istället.
Andas måste jag ju göra ändå.
Skriver. För att lätta på trycket.
Jag är trött.
Känner mig långt ifrån där jag tänkte mig vara efter alla dessa månader.
Nedtrappning av mediciner för att nästa vecka vara nere på minimum för att sen sättas in på en ny.
En ny igen. Med nya biverkningar och ny inställningsperiod.
Långa veckor.
Andas
Andas får vara målet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...

Jag kan denna dansen. Jag har dansat den genom halva livet. Dom senaste åren väl medveten om alla förvarningar. Ändå. Rusar jag rakt in. Det sägs att ärlighet varar längst. Och ja. Det tror jag. Jag mår f*cked för tillfället. 2 månaders inställn...