sitter här och saknar, mannen som är på slappehelg i underbara Barcelona med sin chef, en resa han gjort sig förtjänt av, och en resa han verkligen behövde.

helgen har flutit på bra, jobbade i fredags, hämtade kidz, lagade mat, gick ut med dom, Bella driver mig till vansinne, allt jag säger svarar hon emot, allt jag ber henne inte göra gör hon.

Lördagen spenderades på badet, som barnen önskade, samma visa där, Bella kallar på mig där jag sitter 2 meter ifrån, mamma, kolla på mig så jag inte smiter till stora poolen,

varför liksom.

Aja, hon trotsar, märker att jag inte orkar, och trotsar lite till.

Idag förvandlades även dom stora till trotsiga ungar, man måste retas med varandra och man måste göra tvärtemot vad man blev ombedd.

Min ork försvann fullständigt ikväll när vi kom hem, äntligen har jag lyckats få dom att somna, och jag, jag mår inge vidare.

Gått igenom räkningar och papper, tankarna far omkring, 

vill bara sova, sova länge, några dagar, men verkligheten är en annan, imorgon ska jag upp halv 5 som vanligt, klä kidzen, lämna av på respektive plats, iväg till jobb, hämta hem, handla, fixa biljetterna till zoo, för barnens skull, laga mat, läxor, tvätt, vilket tempo.

Jag kvävs faktiskt, 

Planen är att ställas in på antidepressiva under semestern, frågan är om jag håller dit.

Jag är trött nu, denna eviga berg och dalbana får mig att kräkas, 

drar i handbromsen men det funkar inte, trycker på pausknappen men det går bara allt fortare.

Jag kommer fortsätta allt, du kommer fråga hur jag mår och jag kommer svara att allt är bra,

skulle jag välja att svara annorlunda skulle jag falla.

rasa, fullkomligt gå under, ventilerar här, det man aldrig själv upplevt kan man inte förstå.

tror jag på något sätt mådde bättre innan, innan jag lärde mig att känna efter, innan jag lärde mig att se mina mönster, brister och karaktärsdefekter.

då visste jag inte att jag var trasig, nu är jag alltför medveten, och det gör ont och tar min luft ifrån mig.

städar lite nu, sen ska jag sova, imorgon är en ny dag, nya utmaningar, tacksam att jag har ett jobb att gå till, kakla badrum, det  är skönt, ger mig inget utrymme att tänka så förbannat.

dagens ord, jag måste resa mig upp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...