röjer i lugnt tempo idag, dricker lite kaffe, kollar lite på nyheter, hänger lite tvätt.

plötsligt känner jag det komma...

krypet i kroppen, darrningarna, hjärtklappningarna är i full gång och hela jag är skakig..

usch, försvinn nu, lämna mig ifred, jag har viktigare saker för mig.

jaha, hoppas bara det är idag, att det inte kommer som förut, i tid och otid.

semester från jobbet ett tag nu, tid att fixa till det om inget annat ju, men medicin, det orkar jag inte.

nej, kanske är det bara så att jag puttat bort allt ett tag nu, och nu kom det ikapp, nu kan jag slappna av, fy för vila då.

världens finaste illari sover hos mormor denna helgen, jag jobbade över igår, var hemma vid 19, hann inte mer än in förrens hon bad att få ringa mormor och sova där, så det fick hon, och danne lämnade henne.

emilio och bella har retats exakt hela morgonen, kivas om allt ena stunden, nästa ligger dom brevid varandra alldeles tysta och tittar på tv, men, fina är dom, väldigt fina.

fokus framåt, det finns mål som måste nås, och så småningom kommer allt annat också lösa sig.

låt tiden gå fort samtidigt som jag hinner njuta av det som är.

dagens ord, djupa andetag

Fick ett mejl idag, tack fina du, en enkel fråga om allt är som det borde vara, att du önskar det.

Det kändes, mitt mående pendlar igen som en berg och dalbana, upp och ner, mest ner, men, ett men, det kommer vända, får stöttning, drar åt mig likt en svamp allt positivt som kan svepa förbi stundvis.

Tog mig ner på ett ack så välbehövligt möte i lördags, gick i sån fart, med musiken dundrande i öronen, alldeles svettig, nerverna låg utanpå huden när jag kom någon minut sent och satte mig snabbt ner vid bordet, när ordet blev mitt babblade jag på något om just nerverna utanpå och något annat som ramlade ur mig, made no sense säkert, men det lättade på trycket.

Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Förstånd att inse skillnaden

Jobbigt när det jag säger inte är det jag tänker, det jag gör är inte det jag vill och det jag vill är inte det som är bra för mig.

Haft underbara dagar med min familj, dagar med minnen som etsar sig fast i hjärtat.

Ett fint minne med min Emilio, som just nu pratar mycket om döden.

- Jag kommer sakna dig när du dör mamma

Mm, jag kommer sakna dig också när jag dör, fast jag kommer ändå alltid vara kvar, och älska er och titta på er från himlen

- Jag vet, fast jag kommer ändå sakna dig, men sen dör vi alla och då kommer Gud och Jesus att väcka oss och vi kommer inte ha blod och vi kommer vara tillsammans igen sen, visst?

Hrmm, ja, vi kommer vara tillsammans igen sen en dag, men jag kommer alltid älska er fastän ni inte kan se mig när jag dör

- Fast...vem ska passa mig när jag dör?.

Ingen, du kommer dö när du blir jättegammal, ingen behöver passa dig då

- Men, om jag dör och inte är jättegammal, vem ska passa mig då?

Hrmm, Gud?

- Okej mamma, jag ska inte vara blyg för han, fast han är stor.

Underbara ungar, var får dom alla tankar ifrån?...

jag kommer fixa allt detta, om inte för min egen skull så för deras.