Ibland öppnar jag upp väskan jag bär på
Plockar fram något litet minne. Ett fragment.
Stunden jag pratar om det känns det ingenting alls.
Dagarna går och väskan står där öppen. Saker sipprar ut.
Ofullständigheten växer.
När det ska packas ner igen är det som om det inte längre får plats. Det har vuxit. Jag har vattnat det.

Jag jobbar lite överallt. Idag gjorde jag min vanliga runda på storgatan.
Förbi en tom lokal. Ryktet säger att det varit ett nätcafe sist.
Jag minns en butik som sålde medaljer och puckaler.
Jag minns hur jag brukade gå där och förundras över alla dessa priser.
Drömma om att någon gång bli bäst.
Vinna.
Bli viktig.
Synas.
Det var så ofantligt viktigt att få synas.

Jag blev aldrig bäst på något alls.
Bäst på att vara den bästa versionen av mig själv.
Och det räcker idag.

Men den där väskan måste packas om nu.
Jag har för mycket annat att fokusera på.
Alldeles för mycket.
Känslan av att vila ryggen mot en dörr och dörren plötsligt öppnas.
Man faller handlöst.

Somliga växer upp ofullständiga.
Med tomrum som aldrig fylls.

Det sägs att det är lättare att bygga hela barn än att laga trasiga vuxna.
Mina barn är hela det är jag glad för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...