Tårarna kom idag, i min ensamhet i tvättstugan, släppte allt för en stund och satte mig ner 

Var hos mormor idag igen, vi satt där några timmar, hon var något gladare än igår, men sorgen i mitt hjärta blev bara allt större.

Minnena från barndommen bara väller över mig.

Mormor och morfar som alltid fanns för oss, jag och Anna som spenderade så många helger och sommarlov med dom, alla jular vi firade alla tillsammans hemma hos mormor och morfar.

Älskade ligga nerbäddad i mitt nattlinne som jag bara använde hos dom, i bäddsoffan på hyacintgatan, älskade höra klockan som tickade och ligga och stirra upp i taket, följa dom där linjerna som fanns, likt en labyrint tills jag somnade in.

Höra mormor och morfar prata tyst i köket, vakna på morgonen av morfars dova stämma, radion i bakgrunden och jag minns till och med doften från deras hem.

Äta mackor utan kanter med leverpastej och inlagd gurka.

Mormor och morfar var vårt andra hem, morfar lärde mig cykla, mormor kammade mitt långa hår och satte upp det, utsläppt hår gjorde att man såg slarvig ut. <3

Att se mormor nu, så väldigt svag, det sliter itu mitt hjärta, hennes tårar för saknaden av morfar, hennes tårar när illari gav henne ett kort, vi älskar dig mormor, bli frisk...

Igår åkte jag direkt från jobb och satt hos henne en timme, höll hennes hand i min, hennes lena rynkiga hud, vi pratade om livet, hon sa något om  att hon måste ge mig pengar för allt jag köpte med till henne, jag svarade att det är struntprat, du och morfar har lagt en och annan slant på mig genom åren, hon log, klappade mig på kinden och sa, du är fin.

Så tacksam, fast så ledsen, morfar lämnade oss på alla hjärtans dag detta året, jag kan inte föreställa mig att mormor är på väg bort, jag vill inte tro det, läkare borde kunna laga alla ju.. Cancer, va fan är det för skit sjukdom, fina mormor, älskar dig mer än ord kan beskriva, vi vill ha dig kvar länge till. jag vill.

Det jag inte vågar ta nämna, finns ändå...

En fruktansvärd rädsla, 

mormor, 

viskar fram det, som om det skulle göra mindre ont

Mormor som är så skör. 

Cancer, som om förlusten utav morfar inte var tillräcklig, 

på dagen som skulle varit morfars födelsedag, mindre än ett år sen morfar somnade in,

ska mormor opereras, cancern ska tas bort och förhoppningen om att det inte spridit sig mer tar dö på mig.

Mormor, som redan är trött och skör.

Nu föll tårarna, för första gången på väldigt länge, 

cancer, håll dig borta, låt mormor slippa behandlingar och cellgifter, 

<3

ganska lätt för att hålla mig för skratt just nu

slår numret till försäkringskassan, ljudar fram sjukpenning, knappar in mitt personnummer, får till svar att dom har hög belastning, var god försök senare.

repeterar ggr 5, får samma svar.

så förutom att jag är trött så jag knappt vet var jag ska ta vägen, så ska jag nästa vecka börja jobba på halvtid, och inte ens veta om jag kommer kunna betala hyra och leva denna månaden eftersom dom beslutat sig för att tvivla på mitt mående.

det är ju exakt vad en person med mitt mående behöver *_*

ibland är det ganska enkelt att förstå varför somliga bara ger upp. 

hur som helst, dubblat dosen nu, några dagar har gått, får hjärtklappningar ännu emellanåt, drömmer konstiga drömmar och vaknar helt spänd i kroppen,

samtidigt ska det bli så skönt att komma tillbaks till jobb på måndag, saknar jobbet och kollegorna, tempot, hoppas det ska funka bra.

inbillar mig att om jag jobbar halv dagar, kommer hem och inte vilar, så kanske det blir enklare att sova ordenligt om nätterna.

nu är ju allt bara helt fel.

nej kan inte ens tänka nu, ska ringa fsk igen, oron gnager.

ja...

dagen innan mitt läkarbesök i onsdags fick jag ett brev hem från fsk, att min sjukskrivning inte kan godkännas utan ännu ett utlåtande och nytt läkarintyg från förra perioden.

Jag blir trött. För när jag hela denna tiden, som varit enormt lång, kämpat på och gått till mitt jobb, ställts in på mediciner och tagit av från dom, samtidigt som jag jobbat, tycker jag det är märkligt att förväntades kunna jobba mig igenom detta, med yrsel, skakningar, trötthet och för att inte nämna ledsamheten.

I ett yrke där jag behöver vara vaken, kan jobba på höjder och jobbar med maskiner, och kunna möta kunder utan tårar i ögonen liksom.

Ja, min läkare gjorde ett nytt försök, och förlängde mig 2 veckor till, på 100 procent då min medicin nu dubblas, därefter på 50 procent så jag ska hinna återhämta mig i lugn och ro.

Får jag då inte ersättning alls, för föregående månad, ja, då kan man ju undra hur man ska må då, och få saker att fungera.

jag är trött, kläm åt såna som fuskar istället, jaga inte efter mig som kämpar för att ens få vardagen att gå ihop.

som vill återgå till jobbet och få en normal vardag.

vaknade med dundrande huvudvärk idag, kände att jag måste ventilera detta skitet,

nu ska jag dricka kaffe och vara med kidzen, i eftermiddag har vi ett kalas att gå på.

hoppas jag mår lite bättre tills dess..

en lång tid av ingenting alls, inte så lång tid egentligen, men i mitt avstängda mående så känns det långt

idag blev jag arg, tvättstugan funkar inte, och jag, ja jag har massor av tvätt.

står där nere och svär, kastar in den tvätt som får plats, hänger det lilla som går, slänger iväg ett hat mejl till hyresvärden, far upp, kastar runt med tvätten, det viktigaste först, arg så jag kan spy.

jag gick igång på detta, ilska, sparkar till dörren, får ont i tårna såklart, blir arg på hyresvärden för det är deras fel, deras fel att jag är arg och sparkar på dörrar. 

dottern min erbjuder mig att laga kaffe, tacka gud för dessa kidz, och mannen som står ut, när jag blir avstängd, när jag skyr närhet, flyr från dom i mina tankar, tacka gud för att jag har dom kvar, vår stadiga grund, familjen.

allt är inte okej för att jag för tillfället är avstängd, handbromsen måste jag dra i nu, snurrar igång en karusell som är allt annat än hälsosam.

vill komma bort, vill ta familjen och sticka, bara vara vi, vi som är viktigast.

Polen, saknar gatorna så jag kan gråta, faster, marknaden, hrmm, spårvagnen, 

vi har haft en lång tid av uppförsbackar, barnen vet, och ser, att inget i livet kommer gratis, 

barnen vet, att ibland kan man trampa fel, men man kan, om man verkligen vill, komma tillbaks.

Hur sjuk jag än är ibland, så är jag en bra mamma, tror mer på att säga att det är så här jag mår nu, det är så här jag måste få vara nu, än att spela teater för mina fina.

Mamma är ändå bra, för mamma älskar.

till månen och tillbaks. flera gånger om.

idag är jag arg, trött och ledsen, när tvätten är klar så ska jag krypa ner brevid mannen i mitt liv

imorgon vaknar vi, åker på en tur med våra kidz, och jag, jag tar bilder och andas <3