fredagen för två veckor sen glömde jag lämna den köpta hundmaten till svärfar som har våran hund

Danne ringde och lovade honom komma med den under lördagseftermiddagen

Lördagen kom och gick, det glömdes bort, mannen jobbade och sen iväg på fotbollsledar event, jag var hemma med barnen, 

tänkte hela kvällen att snart kommer svärfar, arg, för att vi glömt komma förbi, ilskan skulle snabbt bytas ut med en fråga om vi kommit på namn till bebisen i magen och mot en kopp kaffe.

han kom inte.

söndagen jobbade danne, jag bad honom ringa tata och säga att han kunde komma hem till oss och äta, dricka kaffe och samtidigt få maten till alma, han svarade inte.

danne kom hem, ringde igen, inget svar.

sen började jag ringa, en gång var 20e minut, mannen lugnade mig med att han är säkert ute med alma, eller i tvättstugan.

Njää, det kändes inte bra, fotbollsmatchen på tv började, jag skrev och frågade Dannes syster om tata var där, nej blev svaret, dom hade inte sett honom, han kom inte i fredags o hämtade sin tv tidning...

Jag ringde tata igen, inget svar, jag sa till Danne, något är fel, pappa missar aldrig sin tv tidning, missar aldrig en match på tv frivilligt...

Snälla gå dit och knacka, ja, mannen gick, jag stannade hemma med oron och barnen.

Slutligen kom han in, svärfar var inte sig själv, ambulans, han kunde inte prata, här satt jag, halva natten, svärfar hade fått en kraftig hjärnblödning.

När mannen väl kom hem blev det inte många timmars sömn, fy, vilka dagar som följde.

Vi stod i svärfars hem, rensade, jag skrattade lite, grät mycket, rensade lite till och skrattade lite till.

Tata har i flera år samlat, allt som ingen behöver, en sjukdom, 

idag, två lååånga veckor senare har han ett tomt hem, bara sånt han kan tänkas behöva, möbler utbytta, sängkläder, allt omtvättat, imorgon kommer han äntligen hem, och vi kan andas ut, 

tacksamma för att han lever, och återhämtade sig så bra som han gjort.

Barnens semester började inte alsl som planerat, och den blir inte som vi önskade, men barnen vet, att när det blir en kris i familjen, måste man vara glada att man har varandra och hjälpas åt, 

tänk om svärfar gått bort, missat lillebrors ankomst, mer tid med barnen...

Imorgon samlas vi i hans hem, välkomnar honom och lagar mat där, 

lärdommen från denna tid, lyssna alltid på magkänslan.

Så innerligt tacksam för mannen min, våra underbara kidz,

och livet vi valt att skapa tillsammans

Många motgångar, men alltid tillsammans.