kursiv text
Så många tankar genom dagarna som gör att jag inte är där jag borde vara.
Jag har gjort detta innan. Malt malt och malt.
Begrundat insett och kommit tillrätta.
Ändå känns det inte bra.
Väskan jag släpade runt på hela livet har redan tömts. Jag trodde jag lämnat kvar det jag plockat upp på andra ställen.
Trodde att det var färdigt. Att det inte kunde tynga mig mer.

Plötsligt knackar livet på bakdörren.
Minnen gör ont. Avsaknaden av minnen likaså.
Inget i det förflutna kan ändras på. Jag inser det.
Det enda jag kan göra är det jag gör.
Att mina barns liv blir annorlunda. Att dom får en ärlig chans till att bli dom dom var menade att bli.
Att låta dom veta att jag alltid finns. Att jag alltid funnits.
Skapa minnen. Stötta. Älska
Älska i all oändlighet.

Jag jobbar på att hitta alla mina delar.
Eller ersätta dom delar som aldrig fanns.
Inom mig dyker alla möjliga känslor upp.
Besvikelse. Sorg. Hat. Frustration. Kärlek. Förståelse. Förlåt.
Mest förlåt för att jag ska kunna ta mig vidare med mig själv.

Jag är ett vuxet barn.
Med en dysfunktionell uppväxt är det svårt att hitta funktionalitet.


Jag skulle vilja stampa i golvet o skrika lite.
Men därefter landa i trygghet.
Alla barn behöver få göra det.

Dagarna har varit långa. Nätterna oändliga.
Något måste ändras. Tempot håller inte. Det viktigaste jag har är barnen.
En stressad mamma ger på sikt stressade barn.

Vi ska prova lite nya rutiner. Jag ska ta vara på tillfällena som ges för ro. Oro inför framtiden. Hur vet man att dom valen man gjort och gör verkligen leder en dit man vill komma?

Sitter på en köksstol. Maten på spisen. Liten sover i vagnen. Dom tre stora chillar i sina rum. Varav 2 av dom är sjuka.
Jaget.
Jag. Jag får inte igen tappa bort mig själv bakom alla måsten.
Jag får inte begrava mig i en sorg som inte ens har nått vår dörr.
Jag får inte ta ut framtidens smärtor och besvikelser i förväg.
Jag får inte lägga energi på andras förluster.
Inte vara arg över saker jag inte kan ändra.
Jag måste vara här och nu.

Ja ibland drabbar livet oss olägligt. Nya jobb. Nya utmaningar. Små barn
Stora barn.
Allas liv ser olika ut. Mitt är så här just nu.
Det är bara till att gilla läget släppa taget om det jag inte kan påverka.
Påverka det jag istället kan och bara hoppas att det går vägen.

Inte mycket som känns rätt nu.
Men det kommer.