Ibland försvinner luften jag andas
Marken jag står på
Arg, för det är inget jag kan styra
Det kommer vid dom dummaste tillfällena
Känslan...Ta mig härifrån
Till...vartsomhelst utom just här
Går en omväg med brödet jag nyss köpt, orkar gå en oväg med brödet jag tvingades köpa när rostebrödet jag ville ha inte fanns, jävla skitaffär, orkar gå en omväg och vara bitter över brödhelvetet, men orkade inte gå vidare och köpa mig ett rostebröd någon annanstans.

Där är jag. Pust.
Vill så gärna säga att jag mår toppen, men d vore en jätte lögn.
Andas. Andas. Andas, någongång måste det ju bli bättre.

Dagens ord. Fan.

Ibland försvinner luften jag andas
Marken jag står på
Arg, för det är inget jag kan styra
Det kommer vid dom dummaste tillfällena
Känslan...Ta mig härifrån
Till...vartsomhelst utom just här
Går en omväg med brödet jag nyss köpt, orkar gå en oväg med brödet jag tvingades köpa när rostebrödet jag ville ha inte fanns, jävla skitaffär, orkar gå en omväg och vara bitter över brödhelvetet, men orkade inte gå vidare och köpa mig ett rostebröd någon annanstans.

Där är jag. Pust.
Vill så gärna säga att jag mår toppen, men d vore en jätte lögn.
Andas. Andas. Andas, någongång måste det ju bli bättre.

Dagens ord. Fan.

Började dagen, precis som vilken dag som helst, viskandes till mina kidz, klädde dom, körde dom till dagis och skola, tillbaks hem, lämnade bilen, blev hämtad för att jobba.

Målade, målade och målade lite till.

Något hände inuti, mörkret kom, dundrade in över mig, för mycket i huvudet, alldeles för mycket.

Och när man maler det, om och om igen, då rinner bägaren över till slut.

Slutade tidigt, mycket tidigt, kom hem, hann inte mer än låsa bakom mig så tog luften slut, tårarna faller, det får vara så.

Det finns ingen egentlig anledning, men det finns många anledningar.

Som om någon sitter på min bröstkorg, någon tung, en klump i halsen, som hindrar mig från att andas.

Jävla skit, jävla sjukdom, jävla ångest och depression, jävla skit som inte kan hålla sig borta länge nog för att jag ska hinna resa mig.

Är det så här livet alltid kommer vara?..

Känns som om jag alltid simmar mot strömmen, alltid springer i motvind, 

Hade det regnat skulle jag gått ut, vad gör väl lite kladdig maskara, vad gör väl lite rödsprängda ögon?.

Nej, jag tänker samla mig, diska, lägga in en maskin tvätt, köra och hämta dom som jag andas för, och hålla helg.

Jag kanske aldrig blir hel.

Ingen plats för mig, i mitt eget liv
Jag fyller det med allt Annat
Och lämnar inte utrymme kvar åt mig själv
Behöver ledig tid, ensam, fixa för min egen skull
Men det hinns ju inte

Så nu när halva väggen rasat över mig vad fan gör jag då
Mjölksyra trampat vatten för länge
Arg arg och arg
Här men oändligt.långt borta

Saknar dig, du som brukade se mig och redan veta vad som var fel
Du som brukade.fråga och invänta och begrunda svaret.

Tung kväll.
Tunga veckor.

M