Trots att man någonstans visste att det kunde bli så här så drabbade chocken mig.
Ett sms med en önskan att låta dom veta att jag tänker på dom...
Fortsatte jobba. Ett sms tillbaks.
Han somnade in 08.10
Tårarna. Luften som försvann. Avbröt jobbdagen.
Körde hem hela vägen med tårarna rinnandes.

Vår vän. Alltid så stöttande. Glad. Trots att livet inte var lätt. Alltid positiv.
Piddor. Det borde inte varit din tur nu...
Jag blir så ledsen när jag tänker på allt du går miste om. Allt du aldrig får uppleva.
Jag blir så ledsen när jag tänker på att vi inte fann tid och möjlighet till en sista spelkväll.
Imorse fick jag för mig att allt varit ett dåligt skämt.
Nästan så att jag trodde jag skulle se dig någonstans och du förtjänade en lusing...
Men det är verklighet och du är inte här längre.
Kommer aldrig mer sitta på bänken på blåa.
Inga fler samtal från dig.
Inga gubben och gumman.
Inga schnez schnez...
Ingen Peter...

Dagen idag har varit lika tung som igår. Tårar som plötsligt faller. Minnen.
Jobbar och låtsas att allt är bra.
Men gud... Det är så orättvist. Så onödigt.

Bland molnen är du nu. Säkert skrattar du och är himlens pajas.
Säkert berättar du om alla coola filmer du sett. Sökarna 2 kan du ju rekomendera :p
Spelar kort och vinner allas pengar med fusk.
Jag är säker på att du har det lättare.
Det måste vara så. Det måste vara därför du blev hämtad hem i förväg.

Gå hem och besök din mamma och Jenny.
När allt lagt sig så hälsa på dom.
Ge dom tecken, visa att du fortfarande är här.
Lindra deras smärta.
Om luften gick ur oss. Så deras smärta ...

Jag kommer aldrig glömma dig
Tack till dig som var en av anledningarna till att jag lärde känna min andra hälft och så kunde bygga min familj.
Tack till dig får alla år av skratt och påhitt.
Tack för alla kaffestunder. Pokerstunder. Filmkvällar.
Alla köbekaugor.
Du är redan så saknad fina vännen.
Av oss alla här hemma.
Ett hjärta av guld.
En sann kämpe.
Du borde fått mer tid.

Vila i frid.