Dagen har varit oändlig
Tung
Migränen kom igår natt. Höll mig sällskap hela dagen på jobbet. Varje rörelse smärtade.
Jag uthärdade.
Kom hem. Hämtade barn. Lagade mat. Fixade.
Inväntade mannen o stora dottern från fotbollsträningen.
Vi körde till Arrie. Sent. Men det gjorde gott.
Skönt och sitta där.
När man stundvis trott att man inte orkar ett enda steg till.
Så sitter man där. Med mobil kameran.
Skrattar. Filmar. Fotar.
Att se barnen så 1 timmes lek vid vattenbrynet.
Enkelheten. Kravlösheten. Glädjen.
Om det så är det enda jag kan ge så är det mycket.
Älskar dom mer än livet.
Varje andetag är för dom.
Varje steg jag inte orkar ta.

Nu är alla redo för sängen. Mini sover sedan en bra stund.
Mamman ska dricka kaffet och ta en tablett.
Imorgon hoppas jag vakna utan huvudvärk och full av energi.

Kärlek

Ibland öppnar jag upp väskan jag bär på
Plockar fram något litet minne. Ett fragment.
Stunden jag pratar om det känns det ingenting alls.
Dagarna går och väskan står där öppen. Saker sipprar ut.
Ofullständigheten växer.
När det ska packas ner igen är det som om det inte längre får plats. Det har vuxit. Jag har vattnat det.

Jag jobbar lite överallt. Idag gjorde jag min vanliga runda på storgatan.
Förbi en tom lokal. Ryktet säger att det varit ett nätcafe sist.
Jag minns en butik som sålde medaljer och puckaler.
Jag minns hur jag brukade gå där och förundras över alla dessa priser.
Drömma om att någon gång bli bäst.
Vinna.
Bli viktig.
Synas.
Det var så ofantligt viktigt att få synas.

Jag blev aldrig bäst på något alls.
Bäst på att vara den bästa versionen av mig själv.
Och det räcker idag.

Men den där väskan måste packas om nu.
Jag har för mycket annat att fokusera på.
Alldeles för mycket.
Känslan av att vila ryggen mot en dörr och dörren plötsligt öppnas.
Man faller handlöst.

Somliga växer upp ofullständiga.
Med tomrum som aldrig fylls.

Det sägs att det är lättare att bygga hela barn än att laga trasiga vuxna.
Mina barn är hela det är jag glad för.

Haft en fin dag.
Käglinge med familjen lek o promenix.
Vidare till vårt gamla grillställe på lä och åt lite korv med bröd o potatis sallad.
Njöt av solen.

Asia med familj kom förbi.
Männen spelade fotboll med kidzen.
Sen kom dom hem till oss.
Cheesecaken gick åt med kaffe och jag kastade ihop lite köttfärssås med spagetti åt oss alla.


Hela dagen har jag haft den där ömmande känslan i ögonen. Sticker till vid tinningen.
Imorgon kommer migränen. Om inte redan inatt.
Medicinerna kan jag inte ta eftersom jag då inte kan köra bil.
Bilen är ett måste på jobb.
Så frågan är då vad man gör...

Ska försöka sova lite nu. Och hålla tummarna.
Lämna mig ifred. Både migrän och stressen över vab dagar och eventuella sjukdagar.