Dagarna rusar förbi...

Jag hinner inte andas, stannar jag upp börjar jag tänka, ifrågasätta och snurra.

Hur vet man att valen man gjort är rätt.

Hur vet man att man vid vägskälen valde rätt, hur vet man att det var här man var menad att befinna sig.

Ett foto på det viktigaste i livet, kidzen, får mig att landa.

Att fortsätta ge dom det som jag aldrig hade.

Den tryggheten och stabiliteten som saknades.

Vetskapen om att vi alltid står brevid eller alldeles bakom.

Tillit till att oavsett hur slingriga vägar vi vandrar på så kan man komma tillbaka.

Modet att välja rätt.

Nu står jag med tomhet, tvivlar på så mycket,

vet också att denna känslan är det som drar mig bakåt, 

som får mig att minnas gamla dagar.

Det blir så stressigt inuti,

saknar att ha hörlurarna i och slipa, 

saknar att ha tystnaden och måla.

Jobbet var nog min flykt.

Bort från mig själv. 

Bort från livet.

Gav mig den tiden jag inte hittade någon annanstans att dämpa ångesten.

Måste hitta tid.

För mig själv och det jag uppskattar.

Orkar inte vara social.

Vill ha tystnaden just nu.

Vill dricka en kopp kaffe vid havet.

Ensam.

Med mina tankar och min musik.

Livet är tungt just nu, 

men jag, jag är inte någon som ger upp.

Traskar vidare, 

mjölksyra bygger muskler, 

trampar vatten,

snart når jag land.

Algun dia...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...