Tyckte mig helgen varit så bra, tänkte till och med imorse att den kanske är medicinerna som äntligen börjat verka så jag känner mig "jämn".Åkte hem idag efter grupp, faktiskt irriterad, tycker att allt är jobbigt, för det borde egentligen vara så enkelt, ge mig det jag behöver, och har rätt till, så jag kan komma loss :/  Aja, åkte hem, åt några bitar choklad, la mig ner på soffan, stängde tvn och satte larm på mobilen.  Sov i 2 hela timmar, orkade inte gå upp, tog emot att hämta kidzen, och bökiga var dom på vägen hem.Väl inom dörren kände jag irritationen igen, och med den kom migränen inbrakandes. Goddag yxskaft, f*n, laddat med kaffe nu, och laddar batterierna här, maten är på g, tvätt i maskinen, undan plockat överallt, stora tjejen har läxor, väntar med dom tills mannen är hemma från träningen, med en liten bella som knappt låter mig gå på toa ifred så orkar jag inte.Kryper i kroppen på mig, hade önskat mig ta min medicin nu och somna tills imorgon, men det går ju inte, för barnen vill ju inte sova på några timmar ännu, och jag har ju en del kvar att göra med.Imorgon ska jag redovisa ur Vuxna barn kompendiet, boken är för övrigt mycket bra att läsa, rent allmänt om man vuxit upp i en dysfunktionell familj, eller miljö, eller om dom vuxna i ens närvaro/frånvaro, varit missbrukare, eller beroende.                                   1. Vuxna barn till alkoholister gissar sig till vad som är normaltSå sant som det var skrivet, man har fått en ofullständig manual till hur livet ska vara.

Söndag...haft en fin dag, mjukstartade med familjen, åkte hem till farmor på fika, åkte till Ikea, fick köpt lite nya sängkläder, batterier och pepparkakor :)

Hem till farmor efteråt, åt god mat, äpplekaka och drack kaffe.

Väl hemma ikväll kom Sofie Andree och Benji på kvällskaffe.

Bella och Illari badade, rena och fina ligger dom nu och sover tillsammans, Danne och Emilio har precis badat, ska nu lägga sig och sova i våran bäddsoffa.

Jag landar här, min plats, som jag behöver så väl.

Fastnat i att lyssna igenom mina gamla minidisk skivor, åhh vilka minnen, tiderna i Norge, Oviken, Chicago, Offenbach, Strassburg, Frankfurt, Madrid, Barcelona, Alcobendas, Chipshewana, Cotacachi, Otavalo, Ibarra, ojojoj, vilka underbara låtar.

Märkligt att man verkligen kan dras tillbaks genom åren så enkelt med lite musik, mycket jag önskat jag kunde haft ogjort, men mycket jag önskar jag gjort mer av, stunder jag egentligen bara straffat ut mig själv, valt fel, inte orkat välja, fastnat i cirkeln.

Glad dock att jag gjorde dom resorna, jag vågade mig ut, gjorde vad som föll mig in, och jag levde, omringad av hur mycket folk som helst och ändå känslan utav att vara ensam...

Jag minns min födelsedag, många år sen, jag promenixade ensam i Frankfurt, köpte presenter till mig själv, för jag förtjänade dom, ringde hem från en telefonkiosk, kände mig stark, ensam, odödlig.

Jag väljer att prata öppet om mig själv, för det är bara så jag kan bli befriad från det tyngsta, det är bara så jag inte känner mig "fejkad", det är bara så att jag inte känner att det är skamfullt att välja fel, eller hamna fel, vissa saker händer, just för att dom skulle hända, allt har en mening, bara att vi inte alltid kan se den.

Jag är Angelica, Akka, Angie, Trollet, Lilla snigel, Anhörig, Medberoende, Vuxet barn, Beroende, Mamma, Dotter, Flickvän, Syster, Moster, Faster, Vän, Fosforo, La flecha, Pixie, kärt barn har många namn, många roller.

Dagens ord blir ÄRLIGHET

dagens sanning är att jag inte har någon lust alls att gå iväg imorgon, och göra det jag borde göra

Vardagsrummet brevid bjuder en jävla volym med film, ett sovrum dånar med sång, piano och gitarrspelande som inte riktigt är inövat, någonstans därimellan hör man en 2-åring som undrar över allt och en 4-åring som säger tyst var 3:e minut, och pappa som säger shhh.

Pluggar in hörlurarna i öronen, höjer volymen så det dånar i huvudet, försvinner in i mitt moln

Tillståndet där jag är här men ändå inte

Hit rymmer jag, när ljuden blir för många, känns som om jag mitt i allt oljud, kan höra hur kranen på toaletten droppar lite, hissen i trapphuset åker upp och ner, grannen som klampar omkring.

Som om ju mer ljud jag hör, desto mer kan jag urskilja :S

Här stänger jag ute allt, behöver köpa hörlurar, som pluggar in sig bra, isolerar bort ljuden runtomkring, 

som tillåter mig att maxa mina låtar.

Well, vi åkte en runda vid lunchtid till lekplatsen i västra hamnen, barnen fick leka av sig, och vår familj upptog cirkel cykeln och skrattade högt, Danne som vanligt var ju tvungen att cyckla snabbast, så där så man nästan ramlar av i farten :P

Men kul hade vi :)

Sen körde vi hem till mamma, vi bakade upp mina kanelbullar, som vi glömde pensla o allt :) höll på att bränna ner hela huset och förstöra alla mammas stekpannor, dom hade hon ju stående i ugnen när hon brassade på med 175 grader :P

Tur jag kände lukten av bränt plast :D

Lillebroren orkade sig hem till morsan med,

sen lagade mamma mat, gott, länge sen jag åt där, och bella vände upp och ner på sin tallrik i mammas soffa, som verkade impregnerad mot barnkladd, såg inte ut att ha fått en enda fläck :)

Vi satt, umgicks, barnen sprang runt och fjantade sig med massa plastskålar och låtsasfrukter, och åt på tok för många clementiner :)

Livet var lite som det var tiderna mamma bodde på Kirseberg, vi var, bekväma, utan att man behöver göra något speciellt, inga kalas, inga julstök, bara vi, skönt.

Nu hemma vet nu ju hur det ser ut, med hemmabiosystem på max, och musikaliska illari med sin vän på rummet, och jag som inte ens orkar laga kaffe :P men nu tar jag tag i det så ha en mysig kväll alla ni andra.

Idag tar jag allt lite lugnt, tvättat två maskiner, kan inte tvätta mer här hemma faktiskt för min ena tvättställning vek sig på mitten förra veckan, den orkade väl hel enkelt inte att bära allt :P

I övrigt är det en lugn förmiddag, inget som stressar mig, tänker bara chilla tills dess att vi ska till min mamma och käka, dricka kaffe, och bara vara.

Tänkte se om jag svänger förbi musikaffären o köper strängarna, så min musikapa till dotter kan börja öva :P

 Mår lite bättre idag, somnade nog ganska tidigt igår, eller somnade ganska snabbt efter att jag hamnat i soffan, jag var helt psykiskt utmattad, glömde till o med min medicin :S

Saker som stör mig, tar alldeles för mycket energi, och jag blir faktiskt arg, för jag känner mig lite omkring kastad med, och somliga saker dessför innan, var inte heller juste, men när man inte vet vad man har rätt till, och när man inte vill vara "taskig" kan det bli så, tur man lär av sina misstag, detta lär jag aldrig göra om.

bort bort bort, ska inte låta hela lördagen bli märklig för det.

Jag tänker framåt, vet inte riktigt vad jag vill, vet att det kan ta ett tag, tills jag liksom orkar komma tillbaks med samma energi som innan, men denna gången med uppmärksamhet, vaksam över mig själv, ser mina steg, väljer dom väl, för nu, ska jag komma först.

Dessa dagar har vi haft en del föreläsningar, och föreläsaren är grym, man dras med, man vill lära, man vill förstå och man ser sig själv från andra synvinklar, och när vi sitter där, antecknar, tänker själva, så saknar jag att plugga, saknar föreläsningar, redovisningar, arbeten, saknar att lära. :/

Nu är det ju bara som dumma CSN skulderna som känns ivägen, om man orkar söka sig till en skola ändå, och ansöka om mer csn pengar, och hoppas på att det ska gå vägen, om man liksom förklarar, var man varit och varför det varit så att det inte gick bra förra gången, men förhoppningen om att en ljusare framtid ligger för ens fötter :/

Jag peppar mig själv, för jag vet att jag har lätt att lära, och jag brinner för att hitta det jag trivs med, göra något som kan ge tillbaks till världen lite, hjälpa andra att hjälpa sig själva, yngre människor som behöver fångas upp.

Well, än så länge är det en dröm, men drömmar kan faktiskt slå in, om vi lägger manken till.

Oj, blev lite av allt möjligt idag, men jag behövde väl det, vädra.

Ha en underbar lördag till er :)

Rent praktiskt hade jag behövt ett sånt, jobbigt att behöva tjata, bli skickad fram och tillbaks, för att ändå inte få något riktigt svar...Det enda jag egentligen ber om är ett papper, för att kunna ordna upp resten själv, förstår inte hur svårt det kan vara faktiskt.                                          Släpper detta här och nu, för det tar för mycket energi.                                                                                                                                                                                    Var i stan idag, ensam, skönt faktiskt, promenixade runt, eller halvsprang från butik till butik, köpte mysdressar till mina finaste, strumpor med halkisar, overaller till dom små, fick bli Fix, strumpbyxor till min lella, och en tunika eftersom hon tycks växa ifrån allt :/                                                                                                                          Mannen hämtade upp mig o barnen hemma efter sitt jubb, vi fick ju byta båda overallerna, eftersom jag lever i förnekelse - tack sofie för påpekandet :P  Jag tycker mina små är sååå små, fast det var dom ju inte hahahaha.          Sen körde vi och bytte däck, spännande tyckte kidzen.                                                                                                                                                                                 Vi käkade hemma, stora tjejen skulle hem till sin vän Amelia för att sova där inatt, tjejkväll, så jag och lella följde henne dit, blev lite kaffepaus och snicksnack, alltid trevligt faktiskt, spelar mindre roll vad vi pratar om eller hur långt det går mellan gångerna, men det är skönt, Jennie är bra.                                                              Idag är jag obekväm, känner mig utanför mig själv, rastlös, det kryper i kroppen, allmänt besvärad och allmänt inte jag :/                            Väntar hem mannen från lockarp, sen ska jag nog krypa ner brevid honom och låta bli att försvinna bort.                 

Såg namnet där i högra hörnet...online.  Jag orkade mig skriva ett hej, ett samtal startades, för mig är detta viktigt, oavsett hur saker och ting varit, oavsett hur det orsakat smärta och ilska i mitt liv, det är ju många år sen.         Nu vill jag ju kunna erbjuda mina barn en hel bild, en sammanhängande bild.                                                                                                                                                                          Det behöver inte vara så stort och så planerat, jag tycker om enkelhet och att bara kunna vara.Jag är hemma sjuk idag med, feber som kommer och går, trötthet som är bestående, lyckats diska, tvätta en maskin, står i valet o kvalet om jag orkar bara kanelbullar, eller om jag ska baka dom med barnen sen istället.     Landade vid datorn, en gammal vän länkade en låt till mig, för texten påminde henne om mig på något sätt, och det kändes som mig, orden, ge mig en gitarr, lär mig spela och det kunde varit mina ord...fast jag redan hittat mannen som orkar, som älskar mig som jag är.                                                                                                                                                                                                                                        Livet har inte varit någon dans på rosor, och det kommer säkert inte vara det heller framöver, men jag är bestämd, jag ska fixa detta, för mig själv, för att jag ska må bra, dom runtomkring mig är ju hela, dom behöver inte lagas, det är ju jag som är trasig.                         En dag kommer jag kunna se tillbaka på allt, med en ro i själen, för att jag är säker på att jag valde rätt, tog rätt beslut, gjorde vad jag kunde, bröt cirkeln. Jag vet att det kommer, men det dröjer ännu lite till.                                                                                                               Idag är en sån dag, då jag kommer göra allt och inget, för att slippa mig själv.

Sjuk med feber är jag, ja det är faktiskt jobbigt, vaknade flera gånger inatt, alldeles geneomblöt, darrig,jobbigt, la mig längre ifrån danne, sedan på soffan.

Hade läkarbesök med lillan imorse, orkade mig upp och lämna Emilio på dagis först, sen åkte jag och bella vidare, inget nytt kom upp där, recept på mer aeromir, tavegyl och betapred, sen lämnade jag henne på dagis, och traskade hem, sofie o andree och deras alldeles underbare son drack lite morgonkaffe här, dom gick och jag röjde 5 intensiva minuter, nu landar jag, ska röja lite till sen vila faktiskt.

Märkligt tryck över bröstet, som om något är på väg :/

Vill egentligen bara kedja fast mig vid det jag har här, barnen som faktiskt är underbara, trots högljudheten och busen, mannen som är det bästa som hänt mig.

Vill lägga mig ner, tvinga dom att sitta på mig, allihop, för att jag ska känna hur tungt detta väger, vad dom är för mig, varoen.

Snart är det jul, planerna går liksom ihop och isär, jobbigt att inte kunna veta vad vi ska, polen, hemma, polen hemma?

Jag röstar på polen, jag vill vara där, traska omkring på marknaderna, frysa lite grann, köpa en kaffe, köpa lite strumpor, landa hemma i värmen, njuta av god mat och kravlöst sällskap.

Kravlöst, det är så jag känner när jag är där, jag måste inget liksom, jag gör det jag vill för att jag vill göra det.

Vill ligga där, på soffan, med fötterna på bordet och barnen uppkrupna omkring mig.

Kolla på den värdelösa lilla tvn, med kassa julfilmer :P

Jag vill vara, och njuta av mannen och barnen, vår familj, den jag faktiskt slitit för att få ihop.

Mina barn älskar varandra, dom säger det till varandra, dom visar det, 

det är något jag är stolt över

Dom vågar visa kärlek, känslor, dom är precis som barn ska vara, dom bråkar, trotsar, skriker och smäller dörrar, men dom är trygga, här och i sig själva.

Precis som barn ska vara

Love to live - Live to love

Barnen håller på att somna...Mannen blev förvisad för tvspelande...Jag behöver tystnad, jag mådde bra men en trötthet kom krypandes, och med tröttheten kom olustkänslan, och med den kom krypet i kroppen. :S                                                                                                      Jag är arg faktiskt, vet inte varför, men jag känner igen känslan.Uttråkad