Såg namnet där i högra hörnet...online.  Jag orkade mig skriva ett hej, ett samtal startades, för mig är detta viktigt, oavsett hur saker och ting varit, oavsett hur det orsakat smärta och ilska i mitt liv, det är ju många år sen.         Nu vill jag ju kunna erbjuda mina barn en hel bild, en sammanhängande bild.                                                                                                                                                                          Det behöver inte vara så stort och så planerat, jag tycker om enkelhet och att bara kunna vara.Jag är hemma sjuk idag med, feber som kommer och går, trötthet som är bestående, lyckats diska, tvätta en maskin, står i valet o kvalet om jag orkar bara kanelbullar, eller om jag ska baka dom med barnen sen istället.     Landade vid datorn, en gammal vän länkade en låt till mig, för texten påminde henne om mig på något sätt, och det kändes som mig, orden, ge mig en gitarr, lär mig spela och det kunde varit mina ord...fast jag redan hittat mannen som orkar, som älskar mig som jag är.                                                                                                                                                                                                                                        Livet har inte varit någon dans på rosor, och det kommer säkert inte vara det heller framöver, men jag är bestämd, jag ska fixa detta, för mig själv, för att jag ska må bra, dom runtomkring mig är ju hela, dom behöver inte lagas, det är ju jag som är trasig.                         En dag kommer jag kunna se tillbaka på allt, med en ro i själen, för att jag är säker på att jag valde rätt, tog rätt beslut, gjorde vad jag kunde, bröt cirkeln. Jag vet att det kommer, men det dröjer ännu lite till.                                                                                                               Idag är en sån dag, då jag kommer göra allt och inget, för att slippa mig själv.