2 dagars arbete, flera gånger under dagen tänkte jag, nej nu bryter jag.

Toabesök nummer 1, kunde inte knäppa upp byxorna, fumlade i 5 minuter, lät helt enkelt bli, gick tillbaks ner, andades mig igenom dagen, försök nummer 2 fungerade när jag förde kniven mellan byxknappen och sen fick den förbli öppen.

tittar på mina händer, inget ser annorlunda ut, tror alltid händerna sett ut så här, men inuti, inuti är inget som det ska va.

och jag är trött, allt gör liksom ont, allt som nuddar vid mina händer, allt bygger upp smärta.

skulle laga mat, bryna kött, händerna vill inte, somnade sen på golvet i vardagsrummet, arg, ledsen och undrar hur livet kommer bli.

maktlös, tyckte jag hade ett jävligt år förra, tänke att jag kanske  kunde få lite lugn,

sen är det inte bara att jag inte klarar av att jobba, jag klarar inte av att jobba med jobbet som jag faktiskt älskar...

det är liksom inte bara vilket jävla jobb som helst.

man kan aldrig veta vad som väntar, men dessa smärtor måste bort, innan jag blir helt från vettet sjuk.

klä av mig, kliva in i duschen, vrida på vattnet, hålla i duschslangen, allt, allt allt.

sticker i mina fingrar medans jag skriver, tårarna rinner, utan mina händer blir jag liksom handikappad, 

skrev för hand imorse, till dotterns skola, såg ut som emilio hade skrivit...

nej, jag orkar inte faktiskt, vart leder detta...