Hade så blandade känslor inför semestern, ett inre krig, miljoner tankar

Den blev bra, 

2 veckors ägnande åt familjen, i Polen, landet som jag lätt skulle bosätta mig i om arbete funnits så man kunde leva där.

Att bara smita iväg på kvällarna, gå mina promenader på marknaden, köpcentrat, i lugn och ro, utan att jag känner någon, utan att någon känner mig, anonym, bara som mig själv.

Det gav sinnesro, solnedgången i gatan där vi bodde, nedförsbacken som skänkte så vackra bilder.

Bilder, som fångar stunder av allt det vackra som faktiskt finns omkring oss men som vi alltför sällan verkligen ser.

Slutade skriva, tog med en skrivbok till Polen men öppnade den aldrig.

Kom hem, orkade inte skriva, fast skrivandet är min ventil.

En vecka och två dagar har gått, jobbat hela veckan, fina morfar hamnade på sjukhus samma dag som jobbet började, tankarna har varit överallt och ingenstans, svårt att fokusera, körkortsteori och sjuka barn, ryggvärk och gipsskivor, haha, kan skratta åt det nu, när jag sitter här och skriver, men veckan var inge rolig, 

Igår träffade vi kollegan och hans familj, spenderade dagen i skogen, i jakt på svamp, och sen hemma hos dom, där barnen for som galningar i trädgården och vi vuxna bara satt, pratade om livet och dess innebörd.

Hade en helt underbar dag, kom hem vid 19 med 3 aströtta kidz.

idag ska jag bara vara, hälsa på mormor en stund när mannnen kommer från träningen, ensam, tänkte sen promenixa hem, med musik på högsta volym, synd att man hade setts som störd om man gick sjungandes för kung och fosterland hem :P

Denna veckan ska bli bra, det har jag bestämt.