här ser ganska kaotiskt ut, efter jobb var vi hos svärmor, pratade lite inför vår stundande resa till Polen, åt hos henne, barnen lekte virret av sig, jag kände mig ganska zombielik, med en stress inombords.

Dagen flöt på bra, inte i tempot jag ville, men jag blir osäker och det tar längre tid, men mina förväntningar på mig själv borde kanske sänkas lite.

Upptäckte dock att jag blev väldigt glad när arbetskamraterna dök upp och gjorde mig sällskap, i min ensamhet är jag ett dåligt sällskap.

Tankarna maler, uppfattar min spegelbild och undrar vad fan jag inte går ner i vikt för, äter väldigt lite, småäter inte alls, inget godis, väldigt lite kaffe, på benen 20 timmar om dygnet...

Hur som helst är det en varningssignal för mig själv, vet vart det leder mig och det är dax att sätta stopp nu, 

saknar gruppen, missat två onsdagar i rad nu, kommer från Polen och måste ta mig ner.

Jag känner mig obekväm, massor att göra, alldeles för lite tid, kommer bli skönt dock, när båten lämnar hamnen, som jag älskar att åka båten, kommer kännas skönt, stiga av båten, upp på minibussen, sitta obekvämt, några timmar, sen....

platsen som jag flyr till ibland i mina tankar, ströva omkring, marknaden, Gosia, denna fina människa som jag knappt kan kommunicera med men som man bara älskar...

Pluggar in mina hörlurar, maxar volymen, och röjer, behöver hinna sova lite innan jubb imorgon, efter jobb blir det en timmes mellanlandning och sen bär det av.

ha det bäst...

tack till mamma och becky som passar alma, tack till farfar och asia som blir "inneboende" och tack till chefen för klämdagsledigt :)

Bella vägrar sova en enda hel natt ...tröttsamt, igår gick jag och la mig vid halv elva, klockan 00.10 vaknade lillan, så märkligt, hon är inte sjuk, inte varken varm eller kall, inte hungrig, inte törstig, lampan är tänd, och trots det så ska det gnällas... :/ hinner gå och lägga mig ner igen, blunda, sen kallar hon på nytt.

Migränen kom dundrandes medans jag gick med kidzen hem från respektive dagis och skola, ville bara sätta mig ner på marken och vägra gå, men shi, kallt och blött, traskade raskt vidare, svor åt alla jävlar som inte fattar att man har väjningsplikt vid övergångsställen, hur svårt kan det vara att förstå, man har lust och gå rakt ut och låta dom köra på mig ju, och sen resa mig upp, om det inte går alltför illa, och nita dom jävlarna.

Ähh, haft en allmänt dålig dag, inget gick som det skulle, och japps, det stör mig, i kombination med för lite sömn 1 vecka i  streck.

Verkar som vi blåser av kalaset till helgen, Emilio och Bella ska åka med sin farmor till Polen i förhoppningsvis 2 veckor.

Våndas lite av att ha dom iväg så länge, samtidigt tror jag att min kropp hade behövt det, får sova när jag sover, få ligga ner utan att resa mig upp stup i kvarten, 

känns liksom att sova i snitt 4 timmar, jobba hela dagen och komma hem och jobba vidare med hemmet och kidzen.

Vi får se hur allt blir, vad jag iallafall vet är att jag idag, är en mindr älskvärd individ som vill krypa ner under täcket med min man som hävdar att jag ska släppa dagen som varit och att morgondagen blir bra.

dagens ord...jag hade behövt min grupp. :S

Finaste sonen har nu utökat sin lego samling ytterligare, coola grejer, han fick en peng från farfar på kvällskvisten, det blev Maxi för ytterligare köp :)

Jag kom på under tiden jag byggde, att jag saknat legobyggen :D

Hur som helst tycker han jag är en jätteduktig mamma som kan bygga såna svåra grejer :P

86 sidor för ett lego plan tycker jag dock är lite slöseri på papper, men, det ska väl verka komplicerat så man tror man får mycket för pengarna :P

Hur som helst, dagen har varit bra, vi stannade hemma hos farmor, mannen min lagade mat där, vi åt gott och mådde bra, min migrän försvann och jag var mest bara glad av att se mina kidz leka och fjanta sig, och detta har verkligen varit Emilios bästa dag på länge :)

Men sanslöst att åren gått så fort, min lille kille är plötsligt inte så liten längre <3

Tänkte diska undan det lilla som står i vasken, lägga fram kläder för imorgon till mina små, hoppa in i en dusch, sen tänkte jag att vi kastar oss ner under täcken och bara glor på någon av våra väldigt många avsnitt, helst UFC :P

Imorgon kör vi igång tidigt, precis som det ska vara, komma hem trött, och mindre uttråkad.

:) have a nice one allihopa 

Finaste Emilio fyller 5 år idag, men han fick ingen frukost på sängen av oss detta året, för han så gärna ville sova hos farmor som kom hem från Polen igår, det är ju hans dag så det satte vi oss inte emot.Läste genom min gamla familjelivssida, om förlossningen, för 5 år sen, gud som tiden rusat iväg, han föddes, en liten fågelunge såg han ut som, lite rödlätt, hahaha, en prins Bertil av Danmark :PDet rödlätta försvann, kvar hade vi en superblond, jätte vit, med alldeles underbara blå ögon.En riktig Emil i Lönneberga, han älskar pinnar, stenar och grus, dinosaurer och lego, svärd, fast svärden behöver inte vara riktiga svärd, går lika bra med en stor pinne, hur många har vi inte haft liggandes hemma genom åren.Tiden har gått så fort, igår medans Danne gaddade kom Emilio ut till mig, visade att han hade byggt en dinosauriepark av sitt lego, himla stolt, jättefint, en stund senare kom han med en lyftkran han byggt, och en dinosaur som ser märklig ut, han förklarar att det är en fossil, Danne hörde från rummet och skrattade, jag frågade Emilio om han vet vad en fossil är, har aldrig hört honom använda ordet förrut, japps, det är en död dinosaur, ett skelett svarade han.Herregud, han har verkligen blivit så stor, och när han blir ännu större ska han bli legolärare säger han.Det uppmuntrar jag, för jag säger om dom har en dröm, så ska dom aldrig tvivla på att dom kan uppnå det, för dom är fria att bli vad dom vill.Satt igår kväll, tänkte välja några fina foton på honom och lägga i en egen mapp, Gud, dom som kom med är en bråkdel av vad jag har, tusentals bilder, och nu satt jag bara vid denna datorn, har ju ägt Illaris innan, och på den externa har jag fler...   Mina barn kommer ha fina minnen senare i livet, massa bilder som dokumenterar våra dagar tillsammans, bra och dåliga, barnen är verkligen det vackraste i livet, inga pengar i världen kan ersätta den lyckan man känner när man är med dom.Emilio 070422  kl 06.33, exakt samma klockslag som storasyrran föddes 030728 :)

Börjat praktiken, känns skitbra, härligt att det börjat bra, givetvis kan det vända, men jag lever på detta nuet.

Känns skönt, jag behöver detta, upp tidigt på morgonen, bussturen med bara mig själv, tystnad, musik, skriva lite i min bok, läsa dagens text, sen mannen jag jobbar med, ja, en härlig figur, känns bra.

Kommer hem, trött, men glad, glad att se mina kidz, krama min man, det är så här det ska vara, och det är så här jag mår bäst, tränade igår kväll, min kropp ville egentligen inte, för jag var trött, men, det får mig att må bra, körde bara en timme, skippade avslutningen, inomhus fotboll inte min grej.

Idag vaknade hela familjen sent, Emilio bad att få vara ledig från dagis idag :P

Jag är lite öm i ryggen, fått lite tips på övningar och pass från andra på träningen, ska försöka med dom en liten stund varje dag, och salvan, 

träning idag, sen landar jag i hemmet, måste tvätta lite, plocka, men det blir bra, jag känner mig mindre rastlös än på länge, tacksam för dessa dagar

------------------------------------------

det som inte är mitt, oroar mig ännu, finns i mina tankar hela tiden, ibland blir jag arg, men mest ledsen, 

man kan inte tvinga hjälp på någon som inte är bered på att ta emot den, vill man inte må bätttre, komma längre, lösa saker, så uppnår man inte det även om folk tjatar.

måste finnas en önskan, en önskar är allt som krävs.

------------------------------------------

till alla som hjälpt mig i tankarna, i handlingar, med ord och gester, alla som hjältpe mig att se, se mig själv och mina sätt, tack.

offerkoftan hänger bakom dörren, hoppas inte den kommer fram igen, jag känner mig lättare så här.

Varit en lång dag, full action med dom små medans Danne var o tränade med Illari.

Två små som bråkar och skrattar ihjäl sig om vartannat, inte lyssnar på mig för fem öre, och far omkring i 190 och vänder upp och ner på hela hemmet i samma takt som jag städar :/

Just nu är dom mindre omtyckta...  Danne och chimi kom hem, vi segade, dom åt, jag gick o handlade med Bella, skulle baka inför besöket.

Påbörjade bakningen alldeles försent, lyckades bränna kakjäveln och den var inte ens nästan färdig i mitten, 

räddade själva kakan genom att ta bort hela "locket", sänka värmen, och baka den ytterligare 15 min,

glasyren blev hemsk, stelnade inte och jag vet helt enkelt inte vad fan jag gjorde, 

beslöt mig för att varken baka en ny, eller göra ny glasyr, satte helt enkelt fram kakan precis som den var, och den gick ju åt, fast den blev inte alls som den skulle.

Veronika o Danne var här med sina kidz, Heidi och Antonio, Andree och Stoffe, vi och våra kidz, 14 pers, på inte alltför stor plats, en hund, leksaker överallt och kaksmulor i hela huset.

När alla gått, slog mig febern igen, och tröttheten.

Varit irriterad, känner mig på skit kasst humör, fått be Danne om ursäkt ett antal gånger under kvällen, jag är tjurig, korta svar, på hugget.

Vill ut, gå en promenad, men vem pallar liksom i detta nuet :S

Aja, Bella sover sen nån timme tillbaks, emilio och illari kollar titanic med Danne, och jag, jag bara sitter här och undrar var fan jag ska göra mig av med rastlösheten.

haft en bra dag trots allt, det tar emot, men det får vara så			
man kan inte hjälpa till när hjälp inte önskas,

 jag kan ju inte tvinga på någon annan min vilja.

Ibland vill man mer för andra än dom vill för sig själva, det får sjunka in hos mig...			

Omtumlande, men ett faktum.	

Lyckades hinna med två möten idag, själsligt befriande, en fika stund med Mariette,

 behövligt, en grupp, där jag fick lätta på hjärtat, det är okej att känna, det är okej att det gör ont

, det känns ändå okej att jag vet att jag gjort vad jag kunnat, för det har jag,

 jag kan inte leva någon annans liv även om jag vill det, jag kan inte ta steg i rätt riktning åt någon annan.

Väl hemma är en liten del av disken jag lämnade hemma imorse faktiskt borta, 

barnen har ätit, nu har jag tvingat dom städa sina rum mot ett bad :P
Ett snabbt bad för dom, sen blir det sängen, vad morgondagen bjuder på är inte riktigt säkert,

 säkert är dock att jag ska ta vara på mig själv, för jag, glömmer ofta mig, och utan mig i mitt liv blir det inte mitt.

						

tillbaks till Angelica, en beroende, anhörig, medberoende, mamma, syster, dotter

beroendet är en slug fiende, Medberoendet äter upp mig.

Skulle vilja dra ner dig i golvet, banka skiten ur dig, eller banka vettet i dig

men det går inte, hur mycket jag än skulle önska

farligt, för hade jag kunnat hade jag tagit din plats ett tag, avlastat dig från allt som gör att du inte är du

men det går inte, detta är din strid, eller bör vara

kvar står jag, med darrande händer, en klump i halsen och bara önskar du ville ringa upp, skrika i mitt öra, kräka av dig skällsord eller vad fan som helst. vakna, reagera, bli arg och samla ork

små steg i rätt riktning

jag tog på mig en roll, skulle rädda alla, ville skydda, bevara, hålla nära, rollen är tung, när det inte lyckas går jag av, 

sparkar på en stol, öser iväg en kontroll, 

öppnar ett fönster och tar ett djupt andetag, 

darrar och gråter en stund, 

det gör ju ont, fan

samlar mig, gör det jag måste göra för att våra liv ska fortsätta,

klistrar på den glada mamma bilden som snart ska hämta kidzen, dom som jag vaknar för varje morgon,

kidzen som är det vackraste i mitt liv, 

systern i mig gör ont, är liten, jag kan inte gå åt er, kan inte välja

kan bara hoppas, och det gör jag, av hela mitt hjärta.