Ibland kommer det förflutna ikapp, skapar kaos och tårarna bränner
Allt som hänt har gjort det utav en anledning, kan verka sjukt, men jag måste tro det för att överleva
Måste tro på att Gud inte låter oss genomgå helvete i onödan, måste tro på att smärtan vi ibland tvingats utstå är för att styrkan vi får av att gå igenom det är för att kunna ta oss förbi alla hinder vi kan stöta på
Oc h världen är rund, allt orätt som blivit gjort kommer tillbaks till oss
Karma kommer vara en bitch för dom som förtjänar det

Tömde lite, somliga dagar finns det inget stopp, tar mig till min grupp och laddar på med lite energi
Evigt tacksam för dig, som jag orkar prata med, som klarar att lyssna..

Jag har kommit en bit på vägen men en bit kvar.

Pluggar den j**la teorin, känns som om inget sätter sig, men resultaten höjs och jag antar att jag inte kan göra mer än jag göra, vilket är ge det ett ärligt försök på måndag.

just nu pausar jag, 2 små som kräver uppmärksamhet med jämna mellanrum, 

och jag, öm i hela kroppen som bara behöver andas.

Planen var att ta mig till ett möte, men jag sparar energin till att göra något mer test senare ikväll.

Hittat några gamla cdskivor, färdas flera år bakåt, Chicago, Frankfurt, Paris, Offenbach, Trondheim, Oviken, Cotacachi, Ronneby...

Blundar och kan nästan känna dofterna, minnesbilder, delar som man ibland glömmer bort, men som tydligen etsat sig fast...

Mycket jag brukade önska jag kunde göra ogjort, men varje erfarenhet har format mig, på gott och ont, 

jag kanske inte mår som jag önskar, men det finns nog en mening med det.

Hur kaos jag än har det på insidan, försöker jag förmedla till mina finaste kidz att inget är omöjligt, 

att allt går förbi, och om man bara ger sig fan på att man ska klara något så gör man det, även om det dröjer.

Barnen vet, att det viktiga är inte att vara bäst, det viktiga är att alltid göra sitt bästa.

Någon sa mig idag att det är nu det är vanligast man faller, att jag bör se upp, tacksam för orden, dom satte sig, precis där dom skulle.

I dig har jag hittat en vän, oavsett hur livet blir, så är du värdefull.

OMG, paula abdul, rush rush, hahaha, vilka tider...

Med musik kan man verkligen klampa in i rummen man vid tillfällen befunnit sig i.

Ganska glad att jag idag sitter här, i mitt kök i mitt stökiga hem som just nu skriker efter lite omtanke.

Men omtanken får dröja tills jag har lite mer energi, nu tänker jag bara vara, dricka kaffe med mig själv och hoppas att det snart kommer lättare dagar i mitt liv.

Raksträckan jag ett jävla bra tag väntat på.

Dagens ord, värdera mig själv.

Mm, där igen, bestämmer saker som glöms bort minuten senare
Kollar kalendern och har full koll 20 minuter, sen måste jag kolla igen
Lovar mig själv otaliga gånger varje dag, saker jag inte håller
Ingen ork

Fastnar i tankar, tankar som sårar, tankar som drar ner
Ser på Kidzen, mm, måste orka ett Par tusen mil till
Trampar vidare, håller huvudet högt, blundar och går vidare
Idag är inte min dag...inte varit det på ett tag.

Lördagen går mot sitt slut, låg hela förmiddagen på soffan, orkade helt enkelt inte resa mig, hela min kropp strejkade, vi tog oss ut o handlade, kom till Asia, fixade maten här
Såg på Modig med barnen, länge sen jag satt så, genom en hel film, kramandes med barnen, skönt.
Fin film för den delen.

Diskade undan här, strax kommer babcia hem från Polen.
Avlägsen i mig själv, sitter här, men jag, jag är långt borta känns det som.
Fan.

Vi är barnlediga ikväll, 

jag sätter mig i ensamhet i köket, Danne har bänkat sig framför sitt fifaspel

Jag maxar volymen och sjunger helhjärtat med i alla mina favoritlåtar

Håret ser mer kaos ut än vanligt, rufs, inte duschat ens efter jobb, inga planer på att göra det förrens lite senare.

Landar här, massa tankar, svårt att få ordning på dom.

Haft en bra vecka på jobb, måhända att det är ett riktigt skitjobb detta vi gör just nu, men fan, jag trivs.

Det är roligt, och jag är glad varje morgon att jag har detta jobbet att gå till.

Kidzen...Barnen, det bästa som finns, 

uppskattar dock ledigheten som ibland ges oss, för jag behöver vara ensam, ensam och maxa volymen, kanske kommer tårarna, men det får vara så, för jag, jag är lite trasig.

Saknar vänner som försvunnit, vänner som kom så nära men försvann.

Vänner som kunde sitta tysta och se på mig, bara se och veta varje tanke jag tänkte.

Blundar och önskar att tiden kunde spolar tillbaks en aning, 

bara lite grann, om så bara för en stund.

Se tomrummet, försök inte fylla det, men se det, och hjälp mig förstå meningen med det.

Ensamheten, det var du, du som jag senare hittade i någon annan, som på ett annat sätt försvann...

Trasig, ja, Angelica, Akka, Angie, jag vet vem jag var, 

men inte vem jag är, man måste våga för att vinna, det vet jag, men hur samlar man modet, och hur vet man vad som är rätt och vad som är fel.

- Bara den som riskerar att gå för långt kan någonsin få reda på hur långt man kan gå.

Tacksam för dagen idag, och detta skrivandet, ja, på något sätt hjälper det mig, att se på mig själv från en annan synvinkel, och kanske att uppskatta det jag har.

Dagens ord, kärlek.