Vi är barnlediga ikväll, 

jag sätter mig i ensamhet i köket, Danne har bänkat sig framför sitt fifaspel

Jag maxar volymen och sjunger helhjärtat med i alla mina favoritlåtar

Håret ser mer kaos ut än vanligt, rufs, inte duschat ens efter jobb, inga planer på att göra det förrens lite senare.

Landar här, massa tankar, svårt att få ordning på dom.

Haft en bra vecka på jobb, måhända att det är ett riktigt skitjobb detta vi gör just nu, men fan, jag trivs.

Det är roligt, och jag är glad varje morgon att jag har detta jobbet att gå till.

Kidzen...Barnen, det bästa som finns, 

uppskattar dock ledigheten som ibland ges oss, för jag behöver vara ensam, ensam och maxa volymen, kanske kommer tårarna, men det får vara så, för jag, jag är lite trasig.

Saknar vänner som försvunnit, vänner som kom så nära men försvann.

Vänner som kunde sitta tysta och se på mig, bara se och veta varje tanke jag tänkte.

Blundar och önskar att tiden kunde spolar tillbaks en aning, 

bara lite grann, om så bara för en stund.

Se tomrummet, försök inte fylla det, men se det, och hjälp mig förstå meningen med det.

Ensamheten, det var du, du som jag senare hittade i någon annan, som på ett annat sätt försvann...

Trasig, ja, Angelica, Akka, Angie, jag vet vem jag var, 

men inte vem jag är, man måste våga för att vinna, det vet jag, men hur samlar man modet, och hur vet man vad som är rätt och vad som är fel.

- Bara den som riskerar att gå för långt kan någonsin få reda på hur långt man kan gå.

Tacksam för dagen idag, och detta skrivandet, ja, på något sätt hjälper det mig, att se på mig själv från en annan synvinkel, och kanske att uppskatta det jag har.

Dagens ord, kärlek.