Pluggar den j**la teorin, känns som om inget sätter sig, men resultaten höjs och jag antar att jag inte kan göra mer än jag göra, vilket är ge det ett ärligt försök på måndag.

just nu pausar jag, 2 små som kräver uppmärksamhet med jämna mellanrum, 

och jag, öm i hela kroppen som bara behöver andas.

Planen var att ta mig till ett möte, men jag sparar energin till att göra något mer test senare ikväll.

Hittat några gamla cdskivor, färdas flera år bakåt, Chicago, Frankfurt, Paris, Offenbach, Trondheim, Oviken, Cotacachi, Ronneby...

Blundar och kan nästan känna dofterna, minnesbilder, delar som man ibland glömmer bort, men som tydligen etsat sig fast...

Mycket jag brukade önska jag kunde göra ogjort, men varje erfarenhet har format mig, på gott och ont, 

jag kanske inte mår som jag önskar, men det finns nog en mening med det.

Hur kaos jag än har det på insidan, försöker jag förmedla till mina finaste kidz att inget är omöjligt, 

att allt går förbi, och om man bara ger sig fan på att man ska klara något så gör man det, även om det dröjer.

Barnen vet, att det viktiga är inte att vara bäst, det viktiga är att alltid göra sitt bästa.

Någon sa mig idag att det är nu det är vanligast man faller, att jag bör se upp, tacksam för orden, dom satte sig, precis där dom skulle.

I dig har jag hittat en vän, oavsett hur livet blir, så är du värdefull.

OMG, paula abdul, rush rush, hahaha, vilka tider...

Med musik kan man verkligen klampa in i rummen man vid tillfällen befunnit sig i.

Ganska glad att jag idag sitter här, i mitt kök i mitt stökiga hem som just nu skriker efter lite omtanke.

Men omtanken får dröja tills jag har lite mer energi, nu tänker jag bara vara, dricka kaffe med mig själv och hoppas att det snart kommer lättare dagar i mitt liv.

Raksträckan jag ett jävla bra tag väntat på.

Dagens ord, värdera mig själv.