Jag lyckades med mitt teoriprov och lyckades alltså få mitt körkort.

Fantastiskt, alldeles underbart, men det märkliga att det underbaraste är än så länge inte att jag faktiskt lyckades få det och nu får köra, det bästa är att jag slipper ha ångest över teorin, slipper plugga, slipper ha dåligt samvete för att jag inte orkar plugga.

Lyckan över att faktiskt ha det infinner sig nog om några dagar, när stressen släpper helt.

Trasslar in mig i tankar, karusellen i mitt huvud är i full fart, adrenalin, destruktivitet, om jag kunde få ändra på något...

Tvivlar på mig själv, backar några steg tillbaks ifrån mitt självförtroende, ser den röda tråden, 

men det går så himla fort, min hög med ved som jag samlat på, kastar på lite bensin, plötsligt tänder jag en tändsticka och kastar den rakt in liksom.

Konsekvenstänket är långt borta då.

--------------------------------------------------------------------------

Sanningen är den, att jag kan skratta, prata, prata lite till och jobba, jobba lite mer och ännu mer, städa lite hemma, vara med kidzen en så bra mamma jag förmår, kan mysa ner mig brevid min man och låta dagarna bara gå, 

men närvarande, riktigt närvarande, är jag inte just nu.

I mina tankar är jag fortfarande långt borta, fast i en värld som inte riktigt finns och inte kan finnas.

Har inte råd att hamna där, i landet ingenstans

---------------------------------------------------------------------------

Jag ska ha en bra dag imorgon, det har jag beslutat, oavsett vad jag får i huvudet ska min dag vara utan bekymmer förutom praktiska, realistiska bekymmer med lösningar som faktiskt finns att hitta.

Kvällens ord...Vad är jag bra på.?