Hela dagen har gått, städat, bäddat, torkat golv, läst teori, druckit kaffe, städat lite till, tvättat, bråkat med Bella, handlat, läst lite teori, fått sällskap av syskonen, tragglat lite teori, druckit mer kaffe, nu...ensam i köket känner jag hur jag bara försvinner.

alla tankar snurrar, känner mig arg, ledsen, trött.

mina mål känns avlägsna, mitt inre nedkylt.

blundar och skriver, låter orden komma i den ologiska ordning jag hör dom i mitt huvud

precis som förr när jag brukade släcka ner skärmen på min stationära dator och skriva mina ändlösa brev utan mottagare.

somliga saker är för tunga att dela, var lägger man dom,

somliga tankar för mörka, för fel, var kastar man ur sig dom?..

Trött på att vara den jag är, trött på att vara där jag är, tur jag inte spelar på lotto, hade jag vunnit en miljon hade jag försvunnit...

Låt dagarna gå lite fort nu, låt mig fixa teorin inom det snaraste iallafall, så jag slipper göra om uppkörningen.

Då kan jag kanske få lägga mitt fokus där det behövs, att ta upp sånt jag saknar, med kameran i handen, ensam med musik, en fika med min allra finaste vän, en promenad med mina fina kidz...

En kväll i soffan med en film som får mig att känna tacksamhet för det jag har istället för att känna ångest för vad jag inte har...

Om du ser på mig, där uppifrån, jag orkar inte mer uppförsbackar nu, lyft mig lite, bär mig, en liten bit iallafall.