Skulle önskat, att kvällen kunde sluta på ett annat sätt...men nej, inte förens luften tar slut ger jag upp. varje kväll.

Danne jobbade imorse, jag strejkade, strejkade ifrån allt, 1 timme, sen tog jag tag i disk, kidz och lite i hemmet, strejkade 15 minuter, bad Danne handla på vägen hem, kom på att det blir dyrt, ångrade mig och packade mina 3 kidz i bilen, körde till Willys, storhandlade ensam med mina vildingar, dumpade av otaliga kassar i bilen, gick upp på öb, fråga mig inte vad jag tänkte handla där egentligen, men handlade lite till och begav mig sen hemåt.

Det har varit folk här hela dagen, Danne åkte till sin vän nu på kvällen, dom sista gästerna gick, kidzen la jag, diskade undan, hängde min tvätt, plockade lite från lite varstans, 

nu sitter jag här, och önskar jag hade ork att kanske dammsuga, eller städa i hallen, eller att mannen var hemma så jag kunde klä på mig och gå ut en stund, 

funderar på om jag ska göra en kopp te och sätta mig på balkongen, 

Veckan har varit alldeles för lång, av så många skäl, mycket tankar, mycket känslor, dagarna har tyckts vara oändliga.

En dag missade jag bussen, nästa dag behagade den inte komma förrens alldeles för sent, rent allmänt har jag känt mig jävligt arg.

Missat min grupp 2 veckor i rad tror jag, glömmer mig själv, 

saknar min vän så det gör ont, Maya, blir så jobbigt att jag inte ens orkar ringa, för det tycks aldrig finnas tid att bara kunna ses, inget går att planera, tror att några timmar för en kaffe skulle kännas för lite.

Nää, just idag önskar jag att jag vore någon annan, långt ifrån mig själv.

Långt ifrån alla dessa känslor.

Bara att fortsätta trampa, och inte ta till mig andras skit.

Kvällens ord, mina barn. Deras framtid.