Varit en bra dag, 4 kidz, hann städa lite, tvätta några maskiner, diska, laga mat, var ute och gick med dom.

Kände mig ganska harmonisk, yrselattackerna var överlevbara.

Skrev ett brev idag, till en vän, som befinner sig i något, som inte är lätt att komma ur... :/

Tog beslutet att jag fick ses som en "stalker", det bryr jag mig inte om, gjorde det för att orden flödade och det känns så viktigt att få möjligheten att förmedla dom.

Så jag gick emot mina idiot tankar och gick och slängde det på postlådan.

Done, går inte att ångra.

Hoppas att få svar, kanske inte imorgon, eller övermorgon, men ett svar, i form av ett samtal, om inte alltför lång tid.

Tänk mycket på det förflutna ikväll, broren var här och satt en stund, känns som om vi inte setts på länge, vi har liksom inte hunnit sitta ner, men idag gjorde vi det, jag och min lillebror, i köket, polski med sitt fifa i vardagsrummet, kidzen som springer fram och tillbaka.

Men jag och min bror, 

brukade gå ut och jogga runt triangeln med den stackaren när han var liten, jag iklädd mina cykelbyxor, american socks, benvärmare, döö cool :P hahaha, så roligt, stackaren orkade ju inte, men visst, han tyckte om att kuta efter mig medans jag joggade :D

Minns hur jag brukade packa hans väska när Lena och Arne skulle komma och hämta honom, leta efter strumpor som var par, dom där i frotte fast marinblåa, alltid en med brun rand, en annan med svart, någon beige och någon vit, jävla strumpor :P Jävla strumpor som Lena och Arne köpte...

...Så fina människor dom var, är i himlen, tog sig an min bror, som om han var en av deras egna.

Dom gjorde han till en fin kille, eller höll honom som han var, han växte upp, gick ut skolan, omgav sig av "normala" vänner, fina kidz helt enkelt, det gjorde honom mindre förstörd.

Han visste att dom fanns där, Lena och Arne...hans fristad, där bråken var avlägsna, där kaoset blev hanterbart.

Distans.

Evigt tacksam, verkligen, för osjälviska människor hittar man inte lätt, dom gjorde så himla mycket mer än somliga förstår för Dennis.Så Tack fina NI, vi ses när vi vandrar över.

Triangeln, försökte räcka till, vara en bra dotter, en snäll syster, en god vän, en bra flickvän, det lyckades inte alltid, slogs med mina demoner, slets mellan skilda liv.

Jag ville vara bra, för alla, utom för mig själv.

Letade frenetiskt efter en plats, där jag kunde få vara jag.

Platsen blev inom mig, i mitt huvud, lite utrymme.

Aja, blir känslosamt ikväll, orkar inte riktigt med, väljer att stänga av nu.

Imorgon är en ny dag, och jag ber om ork, att ta mig igenom den med.

Dagens ord blir - tårar rensar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...