Igår natt sov jag väldigt dåligt, morgonens rutiner var redan rubbade när klockan ringde, tog ett beslut att sakta ner, låta dom små missa frukosten på dagis, äta med dom hemma, slängde iväg ett sms om att jag inte dyker upp till gruppen idag.           Jag tog det lugnt, skakade mig fram, ringde och knappade in mitt nummer till vc, åkte ner o lämnade kidzen, kom hem, satte larm på luren och la mig ner, i all tystnad, sov, så skönt...Flera timmar.                                                                                                                                                                                                     Dagen flöt på efter jag hämtat kidzen, men jag går med den här jobbiga känslan, är här liksom, men ändå inte.  Kryper i kroppen, yrseln, känner mig redigt full emellanåt, fast jag inte är det alltså.                                                                                                                                                                                                     Nu har jag återigen intagit min plats i bäddsoffan, orkar inte mycket, erbjöd mannen några fifaspel, vilket han givetvis nappade på :P                                                         Aja, livet får väl vara så här just nu, märkligt och orkeslöst.