Mitt liv är ganska underbart, jag är omringad av människor som älskar både mig och min familj

Men i mitt huvud just nu bor ett mörker.

Kom hem strax innan 21 idag, avverkat ett föräldramöte och inköp på citygross,

jag är är förkyld med feber, trött,

men ja, bjöd hem broren och tjejen o bebis för kaffe, diskade lite, städade badrummet, diskade lite till, plockade ut blöt tvätt, kastade in en maskin till, 

drack färdigt mitt kaffe, dom gick

Jag diskade resten, städade lilla toan, gör allt i ett sånt tempo att svetten lackar, 

med hörlurarna i öronen med musik till max.

Känns så märkligt

Känns som om jag kommer förlora förståndet och gå ifrån allt jag har... :/

Tjafsade med Danne imorse, en idiotgrej egentligen, men ja, jag har nog taggarna utåt just nu, sa inte alltför trevliga saker, och ja han, orkade väl inte höra mitt skit, jag fick mig ett par ord...

Som satt där dom skulle.

- Ja du mår inte bra, hur länge har det inte varit så? Hur ofta har jag inte hört d?.

Det gjorde ont, kändes som om han inte förstår, jag blev tyst, han har rätt till sin känsla, jag malde detta i huvudet hela dagen, framkallar tårar, men sen sa jag, i bilen i eftermiddags, 

- Tror du verkligen jag valt att må så här? Tror du att jag vill känna att jag vill lämna er?..tror du jag trivs med allt mörker som finns inom mig?.Fan ta dig.

Han sa att det inte varit hans mening, han VET, det blev för mycket bara, det har varit för länge.

Jag vet att han älskar mig, det tvivlar jag inte på, vet att han gör allt han kan för att vi ska ha det bra, men detta i mig, det kan ju ingen ta bort. :/

Ett stort svart tomrum, vad fan fyller man det med, vad fan kan man göra åt det,

klumpen i halsen, tårarna som hela tiden ligger på lur, trycket över bröstet.

Känslan utav att bara vilja resa sig upp och gå, gå utan att vända om, gå gå gå

Tills benen inte bär mig mer.

Fan, 

Gud ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra

              Mod att förändra det jag kan

                                &

                 Förstånd att inse skillnaden

 

linda

26 oktober 2011 11:48

Hej
Gumman som jag kan känna igen mej i det du skriver.. Det är en intressant läsning hur du känner och tänker och gör med dina tankar.
Kan känna igen mej i så mycket av vad du skriver .. Tycker om ditt sätt att förstå danne samtidigt som man egentligen inte vill eller kan förstå hur dom känner ...
Fortsätt kämpa gumman

http://borderlinehaxan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...