Haft en fartfylld dag, orkat ta itu med många saker känns det som, haft broren och Nagy här några timmar, barnen har lekt av sig.

Danne och Illari kom nyss hem, illari efter lek hela dagen, Danne efter sin träning.

Jag går omkring i mitt tempo, känner trötthet, men är uppe i varv, satte mig ner och blev astrött.

Nu kom hjärtklappningarna, och med dom kommer tårarna, fan, detta är inte något jag kan stoppa.

Andas, andas, och försöker stänga ner, släppa.

Miljoner tankar cirkulerar på en och samma gång.

Vill vara...någon annanstans, samtidigt som detta är min trygga zon, mitt hem, platsen där jag lägger ner tid, känner mig hemma, har min familj.

Konstigt att förklara något man inte ens förstår själv.

Känns som om något håller på att hända, ena sekunden är det en trygg känsla, nästa är den skrämmande.

Jag tycker att jag valde rätt, att ta hand om mig själv, samtidigt känns det dubbelt nu, jag kan inte hjälpa till att försörja oss, vilket för mig är viktigt att delta i.

Den känslan för mig fram i tiden, till efter den 4:e december, vad ska jag göra då..?

Vet att jag just nu inte kan få svar på det, måste fokusera på det som är nu.

Det förflutna är ju förbi, och framtiden är oviss, vet dock att jag kan styra en del framöver.

Eller att jag måste styra en del.

Tomheten, saknaden, oron.

Orden för denna kväll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...