jag kanske inte alltid kan säga allt jag tänker, ibland säger jag hälften, och resten fastnar som i en klump, 

klumpen bär jag med mig genom dagen, känner tårarna bränna under ögonlocken, 

tillbaks till liten, tillbaks till maktlös, tillbaks till platser och stunder i livet där jag inte haft andra val, eller haft men inte orkat välja om.

en sak vet jag nu, vi väljer själva hur vi vill leva våra liv, genom att sätta gränser gentemot andra och oss själva, vi måste kräva att respekteras, respektera andra, vi väljer själv vad som är okej för oss, styrkan att välja bort det som gör oss illa.

dagarna har flutit ihopa, plötsligt är det redan fredag imorgon, 

känslan jag mest bär på är sorg, men i mitt egna liv, är jag lycklig, lycklig och trött, 

motgångarna fortsätter ett tag till, men det vänder väl, det måste det göra.

Jobbet känns bra, går inte så snabbt som jag önskar, men det kanske kommer, antar att jag ju mer jag gör hittar en vana och så kan öka tempot.

Får positiv kritik från kollegan så det ska nog bli bra.

Tankspridd, japps idag är det så, återigen befinner jag mig i en sits, när man älskar sin familj, vill skydda, linda in i bomull och låta dom slippa ta kliv som är tunga, kan bara finnas här, och be till en högre makt att detta blir bra.

Efter regnet kommer solen, ibland tar det bara en jävla tid.

<3

dagens ord får bli, kärlek kan göra ont i alla former.