Äntligen sitter jag på min buss mot Lund, mot en hel arbetsdag och förmodligen en hel del skratt.
Varit hemma 2 dagar, kryper i kroppen kom till mig redan klockan 7 första dagen som familjen begav sig hemifrån och jag tvingades stanna kvar ...
Klättrar på väggarna, persienner fördragna, sega program på tv och självömkan deluxe.

Nej vet ni vad, tacka gudarna att det inte höll i sig längre, jag är inte menas att ligga hemma, i dåligt sällskap utav mig själv.

tomrum

en doft sveper förbi, tar mig till en plats långt borta, minnena väcks till liv och jag färdas bakåt i tiden med ljusets hastighet

trygghet i fullständigt kaos

kaos i ett till synes lugn

livet är så här, varken mer eller mindre

jag skulle vilja göra saker annorlunda, men det jag gör, det får räcka

för nu åtminstonde

jag har insett att jag inte är odödlig, att jag inte besitter någon superkraft och kan göra allt åt alla, samtidigt

jag har insett, att även om jag tillsynes kan fixa allt, så går jag ju itu inuti

jag lämnar tvätten för idag, vi har kläder, jag bryr mig inte om stöket runt omkring mig ikväll, måste städa upp i mitt inre

var på möte igår kväll, kom sent, men bättre sent än inte alls

temat, dagens text, känslomässig balans.

min delning, känslomässig obalans.

jag är överallt och ingenstans, jag trampar vatten, kan någon kasta i en boj nu

denna prövningen har jag väl ändå visat att jag klarar ut, så come on, låt mig få vila lite.

Du var min vän, långt innan jag ens visste vem du var, eller vad du var

Jag öppnade dörren åt dig, stängde den för dig ibland, men lät dig alltid komma tillbaka in

För din närvaro, trots tyngden, var en trygghet, med dig visste jag, utan dig visste jag inte hur det skulle kännas eller bli

Nu när livet går bra, nu när jag känner mig trygg med att inte veta framtiden, trygg med att inte kunna förhindra förändringar, trygg med att hur saker och ting än blir, så kommer allt bli bra.

Då brakar du in om natten, väcker mig med hjärtklappningar och svårt att andas.

Tyngden ramlade över mig, som om någon satt på mitt bröst, och paniken kom.

Tårarna steg, inte ett kärt återseende, snarare ett intrång på mitt liv.

Andats mig igenom dagen, för jag, jag kan minsann spela teater, jag är glad, stark och jag är en kämpe.

Men just idag, är jag glad att det är helg, jag måste andas.

Men snälla du, lämna mig ifred nu, jag har inte plats för dig, du min vän genom livet, ångest.

Dax för oss att ta farväl igen, för här kan du inte stanna, inte nu, inte hos mig.

Tacksam, trygg, och hoppfull

Hade så blandade känslor inför semestern, ett inre krig, miljoner tankar

Den blev bra, 

2 veckors ägnande åt familjen, i Polen, landet som jag lätt skulle bosätta mig i om arbete funnits så man kunde leva där.

Att bara smita iväg på kvällarna, gå mina promenader på marknaden, köpcentrat, i lugn och ro, utan att jag känner någon, utan att någon känner mig, anonym, bara som mig själv.

Det gav sinnesro, solnedgången i gatan där vi bodde, nedförsbacken som skänkte så vackra bilder.

Bilder, som fångar stunder av allt det vackra som faktiskt finns omkring oss men som vi alltför sällan verkligen ser.

Slutade skriva, tog med en skrivbok till Polen men öppnade den aldrig.

Kom hem, orkade inte skriva, fast skrivandet är min ventil.

En vecka och två dagar har gått, jobbat hela veckan, fina morfar hamnade på sjukhus samma dag som jobbet började, tankarna har varit överallt och ingenstans, svårt att fokusera, körkortsteori och sjuka barn, ryggvärk och gipsskivor, haha, kan skratta åt det nu, när jag sitter här och skriver, men veckan var inge rolig, 

Igår träffade vi kollegan och hans familj, spenderade dagen i skogen, i jakt på svamp, och sen hemma hos dom, där barnen for som galningar i trädgården och vi vuxna bara satt, pratade om livet och dess innebörd.

Hade en helt underbar dag, kom hem vid 19 med 3 aströtta kidz.

idag ska jag bara vara, hälsa på mormor en stund när mannnen kommer från träningen, ensam, tänkte sen promenixa hem, med musik på högsta volym, synd att man hade setts som störd om man gick sjungandes för kung och fosterland hem :P

Denna veckan ska bli bra, det har jag bestämt.

röjer i lugnt tempo idag, dricker lite kaffe, kollar lite på nyheter, hänger lite tvätt.

plötsligt känner jag det komma...

krypet i kroppen, darrningarna, hjärtklappningarna är i full gång och hela jag är skakig..

usch, försvinn nu, lämna mig ifred, jag har viktigare saker för mig.

jaha, hoppas bara det är idag, att det inte kommer som förut, i tid och otid.

semester från jobbet ett tag nu, tid att fixa till det om inget annat ju, men medicin, det orkar jag inte.

nej, kanske är det bara så att jag puttat bort allt ett tag nu, och nu kom det ikapp, nu kan jag slappna av, fy för vila då.

världens finaste illari sover hos mormor denna helgen, jag jobbade över igår, var hemma vid 19, hann inte mer än in förrens hon bad att få ringa mormor och sova där, så det fick hon, och danne lämnade henne.

emilio och bella har retats exakt hela morgonen, kivas om allt ena stunden, nästa ligger dom brevid varandra alldeles tysta och tittar på tv, men, fina är dom, väldigt fina.

fokus framåt, det finns mål som måste nås, och så småningom kommer allt annat också lösa sig.

låt tiden gå fort samtidigt som jag hinner njuta av det som är.

dagens ord, djupa andetag

Fick ett mejl idag, tack fina du, en enkel fråga om allt är som det borde vara, att du önskar det.

Det kändes, mitt mående pendlar igen som en berg och dalbana, upp och ner, mest ner, men, ett men, det kommer vända, får stöttning, drar åt mig likt en svamp allt positivt som kan svepa förbi stundvis.

Tog mig ner på ett ack så välbehövligt möte i lördags, gick i sån fart, med musiken dundrande i öronen, alldeles svettig, nerverna låg utanpå huden när jag kom någon minut sent och satte mig snabbt ner vid bordet, när ordet blev mitt babblade jag på något om just nerverna utanpå och något annat som ramlade ur mig, made no sense säkert, men det lättade på trycket.

Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Förstånd att inse skillnaden

Jobbigt när det jag säger inte är det jag tänker, det jag gör är inte det jag vill och det jag vill är inte det som är bra för mig.

Haft underbara dagar med min familj, dagar med minnen som etsar sig fast i hjärtat.

Ett fint minne med min Emilio, som just nu pratar mycket om döden.

- Jag kommer sakna dig när du dör mamma

Mm, jag kommer sakna dig också när jag dör, fast jag kommer ändå alltid vara kvar, och älska er och titta på er från himlen

- Jag vet, fast jag kommer ändå sakna dig, men sen dör vi alla och då kommer Gud och Jesus att väcka oss och vi kommer inte ha blod och vi kommer vara tillsammans igen sen, visst?

Hrmm, ja, vi kommer vara tillsammans igen sen en dag, men jag kommer alltid älska er fastän ni inte kan se mig när jag dör

- Fast...vem ska passa mig när jag dör?.

Ingen, du kommer dö när du blir jättegammal, ingen behöver passa dig då

- Men, om jag dör och inte är jättegammal, vem ska passa mig då?

Hrmm, Gud?

- Okej mamma, jag ska inte vara blyg för han, fast han är stor.

Underbara ungar, var får dom alla tankar ifrån?...

jag kommer fixa allt detta, om inte för min egen skull så för deras.

haft bra dagar, mår bra, känner mig lugn, tagit mig ensamtid, i form av möten, promenader, diska med hörlurar, bada i evigheter, 

jobbar och stormtrivs, varje dag är en bra dag, oavsett vad jag bär med mig för känsla på morgonen är det bra på jobb.

kidzen trotsar, ja visst, Bella verkar vilja ha ihjäl mig x antal gånger per eftermiddag, och hon njuter i fulla drag,

men, ett stort MEN, våra kidz mår bra, är trygga, stabila i sig själva, och dom vet, att jag älskar dom mer än livet självt.

för jag älskar dom, och Danne älskar dom, mest av allt.

vikten står stilla nu, varken äter mer eller mindre, men, träningen segar jag med, genom att skriva det nu, utmanar jag mig själv att sparka mig i arslet och sätta fart,

märker att jag lätt dras ner i negativitet som inte är min egentligen, så, shas med det, det passar inte i mitt liv, och det tar mer energi än det genererar.

imorgon ska bli en utmärkt dag, solen kan hålla sig på avstånd om så önskas eftersom vi jobbar i ett trångt litet badrum som är så varmt att vi smälter bort :P

i mitt hjärta är det varmt nog ändå :)

imorgon grupp. skönt.

dagens ord, kärlek

dagen idag har varit ganska händelselös, 

kom iväg på ett välbehövligt möte igår kväll, åkte ner alldeles för tidigt till stan, strövade runt med en kopp kaffe, musik i hörlurarna och bara var, för mig själv, skönt

mötet var bra, somliga delningar kunde varit mina, om jag orkat, jag delade, la det som mest tynger just nu

märkligt hur hela kroppen tycks kännas lättare efteråt...

well, kom hem ganska sent, alla sov, jag la mig, svårt att somna, massa tankar

vaknade innan alla imorse, tystnaden i hemmet var helt fantastisk

skulle behöva en vecka ensam hemma, i mitt eget hem, i tystnad, 

hur som helst

jag åkte till träningen med dottern, länge sen jag var med på hennes träning, stolt man blir när man ser fighterblicken i hennes ögon och hur hon ger järnet och är så duktig.

min lilla tjej, som inte längre är så liten...

eftermiddagen har varit seg, somnade på soffan en timme, städat lite, tvättat lite, diskat lite, druckit lite kaffe med ena broren, nu gaddar Danne, sen ska han iväg med sin mamma, sen ska han kanske gadda broren min.

Skönt att det är måndag imorgon, rutiner, rutiner rutiner.

Blev hemskickad med diciplin igår, diciplin och ett regelbundet mötesgående, precis vad jag behövde få laddat med.

kikar in i vardagsrummet, emilio och illari boxas, bella kollar på, med handskar och mitsar, finaste kidzen, i dom har jag gjort ett bra jobb, i dom har jag präntat in gott.

det värmer mitt hjärta.