Tankarna var överallt och ingenstans

Kaoset kändes nära

Tog ett gammalt råd till mig, att ta ett beslut om att inte ta några beslut, bara just nu

Och det känns som om jag landat

Livet är vad vi gör det till, måste rikta om mitt fokus, hitta mig själv innan jag hittar dom runtomkring mig

Sover dåligt igen, men det rättar till sig strax, jobbar, trivs, kommer hem trött, somliga dagar fysiskt död, men fan, det är så skönt.

Att få vara jag, och tänka till, fråga, förstå, prova, jag växer, inte på bredden men i mig själv, den Angelica jag vill vara.

Idag kom jag hem död, sov jättelite inatt, körde mitt morgonrace, kom iväg, kom till jobb 6 minuter försent, dagen gick bra,  

mannen lämnade hem dom små efter jobb, drog iväg för en fotbollseftermiddag, kidzens vänner kom, det åts mat, jag hann diska och tvätta, kompisarna gick hem och nu bakar jag en kaka i lugn och ro, det luktar gott, 

men jag ska försöka låta bli att äta, sockerbegäret är sen länge borta, hoppas kunna motstå frestelsen idag, 

Hur som helst, livet är, som det är

Vad jag väljer att göra eller inte göra, det är mitt val, ska bara hitta rätt.

dagens ord, underbara kidz

springer in i rummet, kastar omkull bord och stolar, sparkar in skåpsluckor

fäktar med armarna och skriker alla fula ord jag kan komma på...

...i mitt huvud gör jag det, i verkligheten går jag in lugnt

är närvarande bara tillräckligt för att kunna klara av att överleva

när hjärtat och hjärnan inte talar samma språk, det jag tänker säger jag inte

det jag säger är inte ens hälften av vad jag tror

sjlfjapihjseifpapåowjfszklcmalzhnasdigva

omständigheter, lämna mig ifred tack

helst igår.

Hoppar mellan böcker och blogg, sida för sida, dagar som gått, ser hur mitt mående ena dagen är alldeles fantastiskt, andra dagen fullständigt kaos.

Just nu, är det alldeles tomt, obekvämt.

Å ena sidan trivs jag med livet som det är, å andra sidan vet jag inte vad jag ska.

Vart jag är på väg, eller ens vart jag borde vara på väg.

Jobbet går bra, stormtrivs där, men privat, är jag trasig...igen...eller ännu.

Blev bjuden på kaffe tidigt imorse, kaffe och goda råd, bara få öppna ventilen och andas, med någon som vet, utan att man egentligen behöver förklara, det betyder en hel del.

Någonstans där jag bara kunde få vara jag några timmar, och det hjälper, ångesten släppte en aning och jag orkar ta på dom känslor som jag annars tar bort.

Psykisk ohälsa, dras fram och tillbaka genom livet, slits mellan minnen, verklighet och sanningar.

Slits mellan borden och måsten, mellan mig själv och den jag valt att vara.

Att jag på jobbet kan vara bara jag, jobba och fokusera, att jag kommer hem, är mamma och fixat allt, det funkar, men på min "egentid" vet jag inte vem jag är, där funkar det inte, är i dåligt sällskap med mig själv.

Ensam i folkmassorna som jag omger mig utav.

Ensam därför att jag valt att ha det så, eller därför att jag inte orkar släppa in när förståelsen för vem jag är inte finns.

idag är ingen bra dag, bättre dagar kommer.

hitta balans.

en plats dit jag kan ta mig, ensam, utan sällskap, 

utan sällskap som kräver mer än tystnad

en filt mitt ute i ingenstans, ett fält av högt gräs

där skulle jag vilja slänga mig ner

inte göra annat än blunda, höra vinden, 

titta på molnen

andas, höra mina egna hjärtslag

skriva en stund i min bok

bara få vara

ljuden i mitt verkliga liv är allför många, 

alltför höga

dövar det med musik,

dränker mig själv i hög volym för att stänga ute allt det andra

..................................................
................................................

idag har jag en djävulsk huvudvärk, kaffet smakar inte gott, 

mannen gaddar en stund nu, ska köra ett litet träningspass i min ensamhet

sen hämtar jag dottern min, dom små stannar hos farmor,

ikväll ska jag bara vara, trött....inte bra.

vilken helg :S

kände hjärtat hoppa några extra slag igår eftermiddags, sa till danne att jag skulle gå och handla dricka mellan hans kunder, gick i rask takt, andades, musik, sprang över gatan i full fart, andningen, hjärtat kom i rythm igen, jag gick med bestämda steg hem med colan och saften.

eftermiddagen flöt på, Bella som är sjuk var så dryg :/ åhh hon är överallt där jag är, hela tiden, 

nattningen tog evigheter, slutligen somnade dom, 

och vi, jag vaknade varannan timme, steg upp vid halv 7, alla sov, 

drack kaffe, bad mannen vakna till lite vid 8, så han kunde ha koll om kidzen vaknade, 

klädde mig, laddade mp3, ut och sprang, parken som byggs är utmärkt för terränglöpning, kullarna med lös jord ger utmärkt motstånd för mig, och vita nike blev svarta.

Kom hem, tränade lite i en halvtimme,

la mig på golvet och låg där.

Jag är...vet inte...rastlös?...

Låt måndagen komma och jobbet starta, antingen får vädret vända nu så eftermiddagarna blir roligare med kidzen eller så får jag väl orka börja baka igen, och behålla diciplinen att själv inte äta :S

Ett längre tag nu, har jag vägrat prova mina gamla jeans, vägrat prova dom för att viktminskningskravet inte ska behöva bli det enda i mitt huvud...

Jag är försiktig med vad jag äter, hur mycket jag äter och när jag äter.

Kan inte säga att jag bantar, men jag håller koll.

Idag när jag duschat stod jag i hallen och letade efter vad jag skulle hoppa i, veckodagarna består ju av arbetsbyxor, känner mig pösig och allmänt "tjock", efter jobb hoppar jag i lösa jeans och bara fortsätter vara pösig,

men idag, drog jag fram mina gamla favorit jeans, dom jag köpte för 11 kilon sen :P

Drog på dom, knäppte och oj, det funkade ju :D

Lite till ska dock bort, så dom blir precis som förut :)

Men glad är jag, strövar nu omkring i miga tighta jeans och ska städa, det gör inget att idag inte är någon bra dag, mina jeans passar iallafall :)

Var uppe vid halv fem imorse, som jag brukar, men startade i rally fart, 

hängde tvätt, kokte pasta, fixade pastasallad till stora tjejen som skulle på utflykt, 

fixade hennes andra saker hon skulle ha med, 

lagade kaffe till termosen till mig o kollegan,satte in lite nya låtar på min lur

väckte, klädde på och skickade iväg kidzen och mannen, fast ja, han klädde sig själv :P

sen hoppade jag in i en dusch, klädde mig och traskade bort mot bussen som skulle skjutsa mig till Lund denna morgon.

skönt, satt där på bussen, en halvtimme typ, hann lyssna på mina låtar, njuta av morgonen, skriva lite i min bok och andas ut liksom

Dagen har sen rullat på, riktigt roligt på jobb, denna lilla källaren ska bli kul och se när vi är klara :)

I mitt huvud just idag är det lite kaos, vet inte riktigt vad som är vad, men det känns lite märkligt,

ganska glad att det är fredag och jag skippade träningen idag.

Tror att helgen gör mig gott, ett möte ska hinnas med, och jag, jag ska orka vara med mig själv.

Livet är faktiskt fint nu, somliga dagar är väl motiga, men jag tar mig liksom igenom dom med glädje.

Som jag konstaterade igår, somliga människor ger en massor av energi utan att ta av den.

Laddar batterierna helt enkelt :)

Dagens ord, sortera

Mitt liv börjar vända, min själ känns lättare, jaget börjar hitta tillbaks, ta plats.

Men jag sätter mig ner, öppnar en av mina böcker, bläddrar lite förstrött, läser lite från varje sida, skuggar igenom.

Blundar och ser bilderna framför mig,

blundar och undrar, hur fan man ska kunna gå igenom somliga saker oskadd.

Och det tror jag inte man kan, det är väl vad vi gör med det vi gått igenom som räknas,

packar vi ner det i väskan och stänger av, eller drar vi fram det och trasslar upp det?..

Alla dagar kan inte vara bra, idag kom jag fram till att jag gör allt rätt, men jag slirar på det jag mest behöver, mötena, där jag brukade tömma ryggsäcken, ta åt mig av någons visa ord, 

där jag brukade sitta, och andas ut, jag som annars gör allt i hundranittio.

Där jag hittade en fristad, pusta ut vid bordet, blunda, avslappnad, 

mötena som jag behöver, för jag är en beroende, byter ett beroende mot ett annat, 

sätter fart karusellen och njuter så länge det varar, utan att se alltför mycket på vad som väntar.

Idag drog jag i handbromsen, fick några frågor, och granskade mig själv, detta var dom signalerna jag hela tiden varit vaksam gentemot.

Möte är nu ett krav, för krav tar jag tag i.

glad, i mitt hjärta är jag glad, att allt blev som det blev, 

för hur trasig jag än kan känna mig, så är jag mycket helare idag än för 1 år sedan.

Fina människor det finns <3

Tack för att ni tror på mig, tack till er som gått före.