Det spelar ingen roll vad jag säger, för det är det jag inte säger som alltför ofta gör mig själv illa.

Si hubiera  manera de hacerte entender, hacerte sentir lo que siento.

Men ibland är det så, att det som känns rätt egentligen är fel, och det som känns fel kan vara himla rätt.

Livet är så här, det ska inte vara lätt, genom motgångar har jag traskat länge, borde vara van, men det tär på mig, får mig att ifrågasätta livets mening, ifrågasätta framtiden och verkligen ifrågasätta mitt egenvärde.

Rensar tankar, delar av tankar här, mitt filter, som gör att det inte blir så stort inombords.

Tar beslut, ångrar dom, tar nya beslut, backar, osäkerhet, frustration.

Du...om du finns...det är nog läge att bära mig lite nu, mina ben orkar inte just nu.

Hade så svårt att somna igår, svårt att vakna
Ögonen tycks vara grusiga, svider
Men sitter här på jobb, eller ja, vid jobb och inväntar kollegan för en arbetsdag som kommer bestå av att lägga klart ett golv.
Skönt att dagarna är tillbaks till vanliga rutiner ige
Jag behöver sysselsättningen, slippa hinna grubbla så mycket, jag är ju som sagt mitt sämsta sällskap...
För tillfället känner jag mig väldigt osocial, så om ni inte når fram till mig, är det inte på grund utav er utan det ligger hos mig.
Obehagskänslor och tomhet gör att jag måste pau
Swisch w gå det onsdagen den 2 januari.

Vaknade runt 9, av migrän :/

Familjen vaknade inte till liv förrens en hel timme senare, välbehövligt lugn och ro faktiskt.

Det har varit tvmys sen dess, frukost i vardagsrummet och inga sysslor har blivit omhändertagna.

Gårdagen spenderade vi hemma hos Babcia och Asia, god mat, trevligt sällskap och sändningarna från Warsawa, farfar kom också dit, så det var en trevlig kväll, lugnt och fint, barnen ville knappt hem vid 01, men gott somnade dom sen, och jag, ja jag hann tänka en hel del.

Väldigt glad för att dessa dagarna är förbi, vet inte, men jag mår som sämst just under jul och nyår, stressad, miljoner tankar, samtidigt är det just under dessa dagar som jag är som mest tacksam för mina barn.

Men jag tänkte igår, på året som gått, och shit så mycket som hann hända, så mycket förändringar, så många beslut som tagits, jag har ett nytt jobb, där jag verkligen trivs, jag fixade det j*vla körkortet, jag är kvar här, har kvar allt.

Mina kidz är fortfarande min första prioritering, jag mår fortfarande kaoz vissa dagar, men jag känner åtminstonde, jag stänger inte av helt, jag tillåter mig själv att må så ibland, och jag går vidare iallafall.

Åkte igår en runda till Coop, vet inte varför men jag älskar att handla ensam, även om jag inte köper något viktigt, bara mjölk o så, men det är skönt, o i bilen, med min egen musik, lugn och ro, och en tid att stressa av.

Kan inte samla mina tankar idag, är överallt och ingenstans, ska nog krypa ner brevid någon i soffan och slappa lite till, migränen känns faktiskt hanterbar idag.

Ha en underbar dag, imorgon är det jobbdax, rutiner rutiner rutiner, ska bli skönt!

Haft en otroligt lång och jobbig vecka, 

öroninflammationen vill inte helt ge med sig, efter en avslutad kåvepeninkur har jag nu istället fruktansvärt ont i halsen och är genomförkyld :/

grrr..

Jobbade mig igenom veckan, hankade mig fram genom kvällarna, sen tog världens bästa farmor och faster alla våra barn från dagis o skola i fredags, ikväll kommer dom hem,

vi har alltså varit HELT barnlediga hela helgen, det behövdes, vi har hunnit handla allt vi behövde, jag har hunnit sitta på arslet många timmar :P

Var på julbord i fredags, med jobbet, hade himla trevligt, vi blev ett härligt gäng, alla ganska mycket med samma sorts humor :)

Danne hämtade sen upp mig och kollegan, vi körde honom hem till staffanstorp, Danne körde hem mig, han stack tillbaks o lirade med sina vänner, jag kom hem i mörkret, orkade inte tända varken lampor eller tv, klädde av mig och kröp ner i sängen, i ett knäpptyst hem, alldeles ensam, jävligt skönt får jag säga.

Idag går jag har o har massor att göra, röjande, men jag har fastnat i att jag förlagt 2 räkningar, var vet jag ju då inte, och hur fan jag gjort det förstår jag ännu mindre :S

Livet är helt okej just idag, jag faller stundvis men jag reser mig igen, emellanåt vill jag bara sätta mig ner och släppa allt, men jag står kvar, och har siktet riktat framåt, jag har ju mål, dom vill jag uppnå, försöka iallafall, och ger jag upp, då ger jag inte mig själv chansen att ens försöka.

Ledig några dagar nu, jobbar 27 o 28, ganska skönt det med, mannen får mysa med kidzen hemma, jag får andas lite vid sidan av.

Imorgon är det barnens julafton, den 25:e tänker jag bara ligga på morgonen med mina barn, se någon film och bara ta vara på tillfället, att vi alla lever, friska, tillsammans, berg o dalbanan är stannad för tillfället, jag stannade den själv, djupa andetag, en titt bakåt, en blick framåt, fram vill jag, på något sätt, så då får jag börja röra mig.

God Jul till er jag inte träffar :)

Sitter i köket, ser Danne sitta i soffan och spela sitt älskade fifa, ser vår fina julgran som vi ordnade idag, barnen har somnat, tacksamma, glada över familjens julgran.

Farfar har varit här idag, och min bror, jag känner mig nöjd.

Trött på ett bra sätt.

Fastnade vid tvn en stund innan, Lisa Nilsson, massa minnen från mina tider med min allra finaste vän dök upp.

I söndags träffades vi, hemma hos henne, med alla kidz, lättnaden när jag körde därifrån var enorm.

Men det är nog så, att hur lång tid det än går i perioder, utan att vi varken ses eller hörs, är hon min andra hälft, inte mycket som behövs för att fylla på min energi <3 så tacksam att hon finns

Var på Heta Arbeten kursen idag, det gick bra, en hel del som ska läsas mer om man vill få det att sätta sig men behörigheten fixades :)

Teoribiten som jag behöver med jobbet är på g åtminstonde, känns skönt, hur detta än blir så blir det bra.

Jag gör mitt bästa och jag fixar det.

Och jag, ja jag har en del tankar och känslor att reda ut, känslan av att vilja vara ensam, gå gå och gå, ja den består, 

vägrar medicin, samtalen har inte funkat som dom skulle, efter jul ska det tas upp igen, men ja, har fått lite uppgifter att jobba med, men mörkret, hrmm, ja tar en ganska stor del av min annars ganska glada person.

Energin att vara med mina vackra kidz är fejkad, fjanterierna och bokläsning, pepparkaksbakning och mys på köksgolvet, det är för barnen, dom älskar det, dom älskar mig, och jag lever, andas, men är avstängd.

Jobbigt, för det är inte den jag vill vara, det är inte den jag brukade vara, eller så var det men att jag aldrig såg det.

men utan tvekan så det som får mig att gå vidare är barnen, kidzen, det vackraste i livet

Illari.Emilio.Isabelle

men nej, jag har en 3 åring som alltid vaknar 06.00 och tänder lampor och strövar omkring, på helgerna.

På vardagarna klär jag henne medans hon sover och får nästan alltid bära ner henne till bilen 06.10 :P

Aja, har en förkyld Emilio, hostar som f*n och snörvlar, alvedon och hostmedicin fick han precis, 3 koppar citronte står på svalning och mitt kaffe är på g.

Idag ska denna familjen på bio, tillsammans med mannens chef som bjuder våra barn på denna julklapp, tydligen ska dom få köpa så mycket godis och skit dom kan hitta där, undrar om han tänkte på att idag är det söndag :P

Hur som helst ska bli trevligt, tror jag behöver bara sitta ner, går ju mina rundor alla andra dagar.

Helgen bara flyter förbi och dagarna går så otroligt snabbt.

Snart är verkligen julen här, haha, och min längtan blir automatiskt till julaftons kvällen, sena kvällen, då allt stök är förbi, först då tror jag att jag njuter av "julfirandet" barnen leker med sina saker, jag och mannen bara sitter i lugn och ro, ser någon film, och är glada över dom 3 friska fina barnen vi har.

Mitt mående är märkligt igen, ena dagen mår jag superbra, känns som om jag kan erövra hela världen, nästa dag är allt ett mörker och jag har svårt att andas.

Det viktiga nu är egentligen bara att fortsätta göra det jag gör, att inte tappa fokus, för det vänder sen, och det blir bra, jag jobbar, är med mina barn, allt annat, som jag ofta tvingar på mig själv att göra, städa och tvätta tills jag stupar, det är för att slippa tänka och känna, så det drar jag ner tempot på, 

vi lever, vi har lite stök, men det är rent, vi har rena kläder, vi sover gott om natten.

dagens ord...   kärlek

Idag vill jag vara någon annan, någonstans långt borta
Egentligen vart som helst...utom här

Jag är trött, på allt jag gör som bara blir fel, känns som om jag liksom kämpar på i onödan.
Inte min dag, bara att konstatera, arg, trött, ledsen och ännu argare, på mig själv.
Tänker lägga mig nu, tänker gå upp imorgon, hämta kollegan, lämna honom i Lund, köra till firman och iväg med chefen till Löberöd, jag tänker jobba och må bra, jag tänker mota bort detta tunga och stänga ute det.

Men jag är arg, på livet, på mig och på det mesta.

Ibland, finns det så mycket jag borde säga, men jag låter tystnaden föra min talan, just därför att det inte finns tillräckligt med ord i mig, att uttrycka det jag tänker.

Dagarna går, jag jobbar och gör mitt bästa för att vara en bra mamma, och jag är en bra mamma, inte alltid världens bästa, men en bra mamma som alltid gör mitt bästa.

Jag lär barnen bra saker, att värdesätta familjen, att värdesätta sig själva, att våga prata, våga säga vad dom tycker tänker och känner, jag lär dom att jag alltid kommer finnas vid deras sida, oavsett hur olika vi tänker.

Jag viskar till dom varje kväll, säger det flera gånger om dagen, att dom är viktigast i mitt liv, att jag älskar dom.

Man vet aldrig hur livet kommer bli, somliga saker kan vi inte styra, inte allt blir som vi tänkt oss eller vill.

Någon sa följ ditt hjärta men ta hjärnan med dig, det är fina ord.

Till något helt annat, 

jag fick ett mejl, jag svarade, ärligt och rättfram, jag fick ett mejl till, spelar ingen roll egentligen av vem, 

men jag svarade inte på det andra, därför att redan när jag slängde iväg mitt första ganska långa svar kände jag att man försöker lägga över sin ångest på mig, befria sig själv från dåligt samvete och skuldkänslor, 

man kan inte ändra på det som varit, men inget blir heller bättre av ett mejl som bara konstaterar det förflutna,

det krävs handlingar, inte bara ord.

Jag står för mina val, jag står för mina åsikter och jag har gett dig en chans att vara en del, på mina villkor, jag har skapat min familj, jag bär mig själv, ingen annan.

Hur som helst, mitt dåliga mående som pendlar från en dag till en annan bär ingen enskild person skulden för.

Jag letar inte efter någon skyldig, jag rotar inte efter en enda händelse som ledde mig hit.

Jag konstaterar hur livet sett ut, jag ser röda trådar lite varstans, jag förlåter, inte för andras skull utan för min egen, för min inre frid, för att jag ska slippa grubbla över det gamla, för att kunna fokusera på allt som ligger i framtiden.

Ingen styr mig, jag är min egen, 

jag måste bara våga lita på mig själv mer, för jag kan en himla massa som jag inte tror jag kan.

Jag klarar av mer än jag tror, och jag är tacksam, att det funnits människor i min väg som fått mig att se det, 

på onsdag sitter jag i min grupp för sista gången, ledsamt och skönt, vilken stöttning jag fått därigenom, vilka tankeställare, från dom första 3 månaderna, vilka speglingar, en ganska tuff tid, erkännande, granskande av mig själv och mitt inre, det gamla och det nya.

men evigt tacksam för dom som gav mig chansen till det, evigt tacksam för Lena som gav mig resten av tiden.

ganska glad att allt blev som det blev, med jobb och hela alltet, jag behövde det, en nystart, sanering, en omvandling.

Nu ska jag hänga min förbannade tvätt, kela lite med Isabelle, och sen städa lite här hemma, haft en lång vecka och en hela tank bensin har gått :P

Ha en trevlig kväll allihopa, det tänker jag ha.

/Angie