springer in i rummet, kastar omkull bord och stolar, sparkar in skåpsluckor

fäktar med armarna och skriker alla fula ord jag kan komma på...

...i mitt huvud gör jag det, i verkligheten går jag in lugnt

är närvarande bara tillräckligt för att kunna klara av att överleva

när hjärtat och hjärnan inte talar samma språk, det jag tänker säger jag inte

det jag säger är inte ens hälften av vad jag tror

sjlfjapihjseifpapåowjfszklcmalzhnasdigva

omständigheter, lämna mig ifred tack

helst igår.