Ja det önskar jag, önskar denna julen enbart handlade om glädje och familj.

Men omständigheterna är inte så, och jag är förbannad, för att livet tas för givet, våra rättigheter som föräldrar och vuxna tycks gå före barnens, och det faktum att vi väljer att få barn medans barnen inte får välja föräldrar.

Att böja på nacken och erkänna att man inte kan allt, att man brister, att man behöver hjälp, det ses som svagt.

Istället höjer man sig själv till skyarna och får det att framstå som om man har hela världen emot sig.

Det gör mig förbannad.

Jag är inte en perfekt människa, tror inte det finns "perfekta" människor, men jag kan ta kritik, visst kan jag bli förnärmad, men jag tar inte till fula ord som försvar, jag kastar inte tillbaks skit, jag kan bli ledsen ja, men jag tänker mig för innan jag svarar tillbaks, kritik är sällan obefogad.

Bakom kritik finns oftast ett syfte, syftet var att bygga upp, att stärka, att hjälpa.

Men ja, skit fick jag tillbaks, och alldeles innan jul, fick jag annat och tänka på än just julen.

Detta hindrar inte mig iallafall, att fortsätta växa själv, att alltid tänka efter före.

Att fortsätta ta emot kritik, fortsätta kritisera, för jag gör det aldrig utav elakhet.

Önskar dock det kunde tas emot.

En liten kille kommer vara extra saknad här hemma på julafton, det är synd...himla synd.