tungt...tungt när saker som inte är mina, tynger mig...Tungt när jag önskar att jag kunde hoppa in och medla mellan två personer som verkar tala främmande språk, utan att försvara, förklara, ta hänsyn till någon av deras situation eller känslor, bara föra deras talan gentemot varandra, så att elden kan upphöra och barnet kan spela störst roll.å andra sidan är det inte mitt problem...Jag har min familj, och mitt liv att ansvara för, mina barn och min man som kräver, dottern som kräver en enorm plats och oändligt tålamod just nu, idag blev det just kaoz :/ Märkligt bråk, om matematik och dålig attityd, en attityd som jag inte accepterar, som jag inte kan anpassa mig efter, men som faktiskt styr mig, för att orken att stå emot liksom vacklar.Jag ställde mig över det idag, och ett helvete bröt ut, bokstavligt talat, Danne smällde i ytterdörren medans jag försökte få Illari att förstå att detta inte är okej på något plan, han körde en runda, lugnade sig, jag svepte en kopp kaffe, bad kidzen hålla lite låg profil.Hamstern som smet från emilio o kröp in bakom köksskåpen och inte kunde ta sig ut igen förde familjen tillsammans...  Kvar finns den där olustkänslan, ont i magen, fan, för mycket i huvudet, för mycket av min energi som går åt grubbleri, som inte varken löser eller berikar mitt liv på något sätt alls.Idag är jag förbannad, på livet i stora drag.Men mitt i all denna ilska, frustration och motgång, känner jag mig nöjd, jag växer och snart är jag återigen fit for fight, jobba, aningen stadigare, aningen mer livserfarenhet, självkännedom.   Men fan, ta inte energi från mig som ni inte tänker hjälpa mig ladda tillbaks sen.

känns asbra faktiskt, jag kan, jag vill och jag ska, tillbaks ut i arbetslivet och inte låta mig varken bli överkörd eller understimulerad.

just nu, mår jag helt okej, saknar ett möte visst gör jag det, saknar en fika, ja absolut, men jag simmar vidare, ångesten håller sig på lite bekant avstånd.

barnen är inne i nån jobbig tid, ingen jag gör för den stora tjejen tycks vara tillräckligt, men jag vet, att jag gör mer än så, bara att just nu har hon fått för sig något annat.

hennes sura stampande, arga ord, och vresiga miner övertalar mig inte, för jag vet, att jag gör allt jag kan, borde och gränser är just nu ett faktum.

klippte mig idag, hos en märklig kille, hahaha, lagom shabbig, men dock verkar kunnig inom mycket, som om han inte riktigt vågade kapa mer av mitt hår, och jag, som inte vill vara "taskig" när det redan är fönat och så, säger inte till att jag tycker han borde klippt 10 cm till :P

Boka en ny till om en månad, komma dit med mitt helt vanliga rufs, kanske så ser han vem jag "är" och klipper därefter :P

ett märkligt slags lugn, imorgon grupp sen möte, bricka, kaffe, och landa i allt detta.

ska bli skönt, 

nu rusar jag upp och ut i köket för en kaffe, tacksam för allt som är

allt som varit, allt skit faktiskt, för det har gjort mig aningen starkare

it´s all good :)

Så mycket runt omkring, så mycket som tar för mycket energi...I allt organiserade kaos, försvinner min ork och energi till det som jag mest innerligt skulle vilja...Ringa dig, smita iväg för en kvällskaffe, känns som om jag behövt en lång promenad i kylan, med en kaffe to go, en promenad i all tystnad, med din arm i min, du är så saknad...Min enda sanna vän...Möte imorgon, förhoppningsvis kommer jag veta mer om mina vardagar efter det, kalasstök är förbi, sjukdommarna har varit här och hoppas det håller sig borta ett bra tag, nu måste jag finna tid för mig själv igen...Träningen upprätthålls, mötena måste börja funka igen, och tiden med min vän :/ den hoppas jag kommer igen.Tunga dagar, något inom mig som står på vänt, saknad, efter dom jag enkelt kunnat ringa upp och hitta tillbaks till, saknad efter tider, personer som är borta, frånvarande...   Möblera lägenheter, ikea turer i hundranittio, skrivandet av morgonmötena, kaffe i plastmugg, det fysiska arbetet som gjorde att jag kom hem, slut, rensad i hjärnan.Som livet vänder ibland...både på bra och dåliga sätt.

fikade idag, med sofie och benjamin, egentligen skulle jag bara lämna den dära salvan, men jag tänkte, ähh, jag bjuder på en kaffe i ett försök att lägga ner stridsyxan.

det var trevligt, inte ansträngt som jag trodde, Benjamin är alldeles underbar, och han är så saknad i mitt hjärta...

ett barn blev till, en bror, en kvinna, och ett barn, som inte är skuld till något alls, och en faster, syster och vän, som inte vill vara emellan, jag kan råda och lyssna, jag behöver inte tycka som någon av er, jag behöver inte hålla med eller säga emot, 

men jag kan förstå båda parter, i somliga tankar

men mest förstår jag benjamin, åhh fina benjamin

hur som helst, fikan gjorde min vecka

i min egen familj, har vi lite svackor, men det är inte den första vi går igenom, och det kommer vända, för efter regnet...vet vi, att solen kommer.

kalas för lella på lördag, lugnt och stillsamt, för jag orkar inte med ståhej, men hon blir lycklig iallafall, för det viktigaste för våra barn, är ju att vi är tillsammans, och att familjen samlas.

<3

fina jobbiga barn har vi, denna veckan har känts dryg, men underbara är dom på sina egna sätt.

livet blir vad vi gör det till, VI gör det till, gör vi inget alls...då fastnar vi.

fikade idag, med sofie och benjamin, egentligen skulle jag bara lämna den dära salvan, men jag tänkte, ähh, jag bjuder på en kaffe i ett försök att lägga ner stridsyxan.

det var trevligt, inte ansträngt som jag trodde, Benjamin är alldeles underbar, och han är så saknad i mitt hjärta...

ett barn blev till, en bror, en kvinna, och ett barn, som inte är skuld till något alls, och en faster, syster och vän, som inte vill vara emellan, jag kan råda och lyssna, jag behöver inte tycka som någon av er, jag behöver inte hålla med eller säga emot, 

men jag kan förstå båda parter, i somliga tankar

men mest förstår jag benjamin, åhh fina benjamin

hur som helst, fikan gjorde min vecka

i min egen familj, har vi lite svackor, men det är inte den första vi går igenom, och det kommer vända, för efter regnet...vet vi, att solen kommer.

kalas för lella på lördag, lugnt och stillsamt, för jag orkar inte med ståhej, men hon blir lycklig iallafall, för det viktigaste för våra barn, är ju att vi är tillsammans, och att familjen samlas.

<3

fina jobbiga barn har vi, denna veckan har känts dryg, men underbara är dom på sina egna sätt.

livet blir vad vi gör det till, VI gör det till, gör vi inget alls...då fastnar vi.

livet just nu funkar, en del saker kunde ju förändrats lite, men i sin helhet funkar d.

helgerna går åt träning, boxning, för mig, illari och danne, ibland emilio, utan hjälp ifrån mamma och svärmor som passar lillan hade det inte funkat, så tack.

det är skönt, fredagen tränar man kväll, 19-21, skönt att komma hem sen och duscha, slänga sig i soffan och vara helt slut, av en bra anledning, lördag och söndag 13-15, skönt det med, för jag får ut så mycket energi, resten av dagen går åt att bara vara, och känna mig nöjd med det, för rastlösheten försvinner liksom.

imorgon blir det en slappedag, barnen har ju sportlov, vi ska vakna och göra vad som faller oss in tänkte jag, sen har jag läkartid framåt lunchtid, har inte riktigt planerat hur jag gör med kidzen, men det löser jag.

nu, kastar jag mig in i en dusch, sen kastar jag mig brevid mannen och ser en film eller ett avsnitt, det förtjänar vi <3

är överallt och ingenstans

tankar som inte har någon mening, andras ord som jag inte riktigt förstår

andras tankar som jag inte ens vill förstå

kom hem sen, med hela mitt inre i uppror, och blev kaos

legat halvvaken inatt, gått mellan drömmar till tankar till klarvaken

dagen igår, blev så långt ifrån som jag hade planerat, 

rensade tankarna med en promenad imorse, tog några fina bilder, pluggade in hörlurarna och maxade volymen, kyrkogården erbjuder alltid just det, lugn och ro, tid att tänka, andas

hade kanske behövt en stund till, men det var kallt, och jag har inte druckit kaffe än, så jag kom hem

skrev lite i boken, skriver en del här, 

har ett möte idag, nervös, hur säljer man in sig själv när man tvekar på vad man egentligen kan, när man tvivlar på sin egen kraft

well, fått massa fina ord på vägen, glad för att somliga finns, detta kommer gå bra, 

detta kommer bli precis vad jag behöver, komma loss

komma ut igen, vara den andra jag, resten som gnager finns det fortfarande tid att ta tag i 

jag kommer fixa detta bra, alldeles utmärkt

väl medveten om vad som behöver arbetas med, men jag tror på mig själv, tror på att det finns en rättare tid och plats, just nu har jag för mycket av annat, som berör just nu.

förvirrande, ja, men just nu är jag förvirrad.