Vi skulle alla bli gamla, sitta på våra verandor och få höra om en gammal god vän som gått bort, minnas vännen med glädje och sända en tanke om att ha funnit frid efter ett långt liv.

Inte skulle dödsbeskeden ramla över oss så här tidigt, om vänner som somnat in alldeles för tidigt, om vänner som skulle haft minst lika lång tid kvar i livet.

Inte skulle det väl vara så här... :/

Kan inte längre räkna på mina fingar, alla fina som fått lämna in.

Det är så orättvist.

pust.

för det första är jag fortfarande så jävla irriterad, och det har jag all rätt att vara, 

efter varje gång jag fått höra att jag är störd, skitfamilj, etc, för att jag försöker hjälpa någon, ja, då har jag rätt att vara förbannad.

jag är trött på att dalta, och jag tänker inte låtsas som om allt är som vanligt bara för att den andra personen nu är lugn och inte längre kallar mig störd - för denna gången.

skulle bara vilja kräka lite, så done.

mannen ska spela lite tv spel här, jag tänker bara vara, skaka av mig irritationen, hämta upp min tvätt från tvättstugan.

Imorgon ska jag ha gäster på eftermiddagen, längtar faktiskt dit lite, många barn som kommer föra liv, men ja, behöver sitta och pimpla kaffe tills det vänder sig i magen på mig. I sällskap.

förutom mitt fysiska mående som varit kaos idag, så har jag detta, denna tyngden, varför jag ens bryr mig att försöka stötta.

Varför jag ens har ödslat min energi på att råda, finnas, när jag pratat för döva öron och gestikulerat för blinda ögon.

Ähh. idioti.

Dagens ord.

ät bajs.

Dagen idag har väl varit okej, migränen gör sig påmind emellanåt, broren och hans son har varit här några timmar, nu är det snart lunch dax sen ska kidzen på träning.

Jag skulle egentligen med o träna, men jag mår lite sisådär så jag väljer att stanna hemma med lella och försöka vila.

Tänkte sätta igång med lussebullsbaket så jag kan frysa in till julafton, shit som tiden går.

I veckan kommer det vara fullt ös, massor som ska inhandlas, både mat o klappar.

Vi får väl se hur det går.

Frånvarande i mig själv...slarvat med medicinen...

Där är jag idag...mannen har åkte iväg för julbord med jubbet, jag mår märkligt med 3 super vilda kidz hemma, och en hund som går fram och tillbaka över golven och letar efter jag vet inte vad. farfar?

Iallafall, varit sjuk sen i förrigår, åkte på julbordet, hade jätte trevlig, skrattade innerligt för första gången på ganska länge, men sen på natten där, blev jag kass, och gradvis, ja, så mår jag sämre ;/

Rastlösheten börjar kicka in, när det kryper i kroppen och jag egentligen inte vill vara, varken här eller någon annanstans.

Smyg dricker ett glad cola, i min kaffe mugg så att barnen inte ska misstänka något :P

Snart är julen här...redan...har gått för fort, tänkte sätta en lussebullsdeg, och frysa dom så jag bara kan baka av dom på julafton. Inte baka en endaste idag, bara ha dom färdiga.

Får se om jag orkar när det närmar sig sova för barnen.

Well, tankspridd, japps det är jag

Imorgon AF och kaffe med tjejerna, sen möte...behövs.

Ärlighet är nummer ett.

För att vara ärlig mot andra, hindrar jag mig från att ljuga för mig själv.

Ja, ärlighet, jag är glad att jag har modet att vara ärlig, glad att jag vågar säga vad jag tänker, och berätta hur jag mår.

Jag skäms inte för att säga alla dessa saker jag alltid tidigare burit, jag är en beroende, byter en sak mot en annan, kan inte dricka som ni, för i mig finns något som triggas igång och vill ha mer.

Född med genen, eller fick den senare, men saken är att jag är en beroende, ärftligt eller ej.

Finner inget nöje med att ta ett glad vin, nej, ska jag dricka, ska det vara ordentligt.

Vilket jag inte vill, väcker en massa ångest och skuldkänslor, rädslan av att traska in i den jävla cirkeln, där man slutligen inte är annat än en alkolist, en kass förälder, en värdelös fru. En självföraktande kvinna.

Nej, jag satte punkt för det, och dit ska jag inte.

Jag är en stark kvinna, en bra mamma, en bra fru, en god vän, jag är allt det, utan att behöva vara perfekt, perfekta människor finns inte, det är bara en term.

Jag är bra som jag är, just för att jag vågar vara jag.( i att vara bra som jag är inkluderar jag inte mina viktproblem)

Hade mysigt igår, åkte till min väninna, vi satt och snackade, bara var, tog en promenix och sen drack vi lite kaffe och snackade ännu mer.

Det behövdes.

Danne kom och hämtade mig vid halv ett, jag var jätte trött.

Somnade direkt hemma, glömde ta min medicin, drömmer konstigt när jag glömmer medicinerna, 

känns som om jag inte sover lika djupt.

Drömmarna känns som ett mellanting mellan vakenhet och sömn, som om dom blir verkligare på något sätt.

I drömmen satt jag och pratade med en vän i telefon, i morse var jag inte riktigt säker på att jag inte faktiskt pratat med honom, var tvungen att kolla min samtalslista för att förstå att det varit en dröm.

Dom stora är iväg på sin boxningsträning, jag är hemma med Bella, inte riktigt vad jag ville...Vill ju med börja träna :/

När familjen kommer hem ska dom bara duscha sen åker vi till Danne o Veronika och fikar, ikväll blir det bingolotto, sen ska jag ta min medicin tidigt och försöka sova...

Känner mig mer död än levande idag :/

Tankar kommer...bort bort bort.

klär av mig rustningen, släpper ut håret, böjer på huvudet, vill inte se mig i spegeln

Likt en besegrad hjältinna går jag fram till vågen, kliver upp, står kvar en stund, kanske kilona sjunker om man står en liten stund till...men nej...den visar fortfarande på samma som igår, vilket är 6 kilon för mycket.

spelar ingen roll vad andra kommer med för fraser, du är fin som du är, man ska ha lite hull hit och dit, trivs man inte i sig själv...då trivs man inte med andra.

Har beslutat mig nu, för att gå ner igen, det sitter i psyket liksom, jag har mer aptit på grund av mina mediciner ja, alldeles riktigt, men det är ju vad jag äter, för att stoppa suget, som är dåligt.

En enkelt lösning hade ju varit ja, att byta mediciner, men, vågar inte riskera måendet som kan dala rejält igen, och sen hade vi bantningstabletterna, som är beställda, och ger resultat, men mm, det är inte rätt heller, 

Jag har lärt mig en sak om mig själv, just det jag inte har lust med, är det jag behöver göra.

Alltså, skippa godis, bröd, pasta, ris, mm...kakor, bullar, mjölkchoklad, mm....

Jag önskar ställa mig på vågen om två veckor, och vara av med något iallafall, så jag kan må bra i mig.