Min dag startade med att jag försov mig, hade möte bokat 9.30, 3 kidz skulle hinnas kläs på, äta frukost och bråka med ytterkläder, jag själv skulle hinna duscha, ut med hunden och lämna respektive barn på respektive plats.

Jag bråkade mig igenom det mesta, bestämda steg genom lägenheten visade att mamma inte var på fjanthumör, trodde inte jag skulle hinna i tid till mitt möte, kom fram exakt i tid.

Och dagen som jag trodde var förstörd redan när jag upptäckte att jag stängt av mitt alarm, ja, dagen blev faktiskt bra.

Ibland är det jobbigt att vara jag, ibland är jag i "kolkällaren", ibland orkar jag inte sparka mig själv i arslet och ta tag i mig själv, ibland är jag förbannad men orkar inte kräka av mig.

Ibland stannas jag upp, av några ärliga ord, en fast ögonkontakt, en varm kram.

Som säger mig, att jag kommer fixa detta, inte i ord, men genom att vara den personen.

Ibland hade jag önskat att jag fick packa med mig denna starka människa i min jackficka, för att ladda energi ur när det tryter.

Det går ju inte, men evigt tacksam för tiden jag fått lära mig ifrån henne, tiden jag har fått stöttning, och fortsätter få det.

Japps, kom hem efter mötet, röjde lite, brorsan kom på kaffe, 13 hämtade jag hem kidzen, Illari tog med sin kompis hem, barnen lekte, Bella kollade på Shakiras konsert på tvn, glad var jag som fick lyssna på musik till matlagningen.

Mannen kom hem en timme tidigare, vi åt, slappade framför nått ufc avsnitt, jag halvslumrade på soffan, dessa dagar har varit så himla tröttsamma.

Och yrseln har börjat komma tillbaks vilket också är ganska tröttsamt.

17 traskade jag iväg och lämnade tillbaks barnet som inte var mitt :P

Kvällen har gått med läxläsning, bad av barnen, fjant och flickorna har flätats, jag tog mig an Bella, som lyckades få kanske 14 flätor av sitt tunna hår, danne flätar Illari ännu, 25 gjorda, en bunte hår kvar :P

Lördag ska vi vara barnlediga, mamma erbjöd sig ta alla 3 plus hunden om Dannes mamma inte kan ta med dom små på möte <3

Märkligt, känner mig lite nere, men samtidigt uppfylld av en kärlek på något sätt, 

mer än vanligt, tacksam, för trots att vi har det lite knas nu på en del områden, så är vi tillsammans, det måste betyda en hel del.

Inte tappa taget om det jag behöver, inte glömma möten, ventilera, släppa.

Inte glömma mig själv igen, och inte fastna här hemma.

Livet är vad vi gör det till, faktiskt är det så.

Dagens ord...   Våga vara och lita på att allt kommer lösa sig med lite arbete. Jag kan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...