Det är just så här jag är, känner igen varje känsla, varje tanke

Det blir för mycket i min själ så jag isolerar mig, skriver inte, får inte ner ett ord som kan verka vettigt, slutar därför skriva

Men i det, mår jag sämre..

Dagarna har varit så långa, ändå tycks dom gå mig förbi utan att jag får något gjort, 

saknar rutiner, barnen måste tillbaks till dagis, jag måste, verkligen måste, hitta mig ett jobb,

några timmar åtminstonde, komma ut, bort härifrån.

Jag tyckte ju att allt var okej, började hitta tillbaks, kunde se vart jag brukar fastna, trodde jag skulle kunna stoppa mig själv där, men jag gick rakt förbi alla varningskyltar jag satt upp för mig själv.

Hoppade rakt ut från klippan.

Något måste ändras, inuti, runtomkring.

Första delmålet, skriva igen, skriva lite varje dag, om allt o inget, för det behöver jag, en stund för mig själv, med mina tankar.