Fotspår i sanden 

En natt hade en kvinna en dröm. Hon drömde att hon gick längs en strand tillsammans med Gud.

På himlen trädde plötsligt händelser från hennes liv fram.

Hon märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hennes, det andra var Guds. 

När den sista delen av hennes liv framträdde såg hon tillbaka på fotspåren i sanden.

Då såg hon att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.

Hon märkte också att detta inträffade under hennes mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade henne verkligen och hon frågade Gud om detta.

"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.

Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår.

Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest."

HERREN svarade:

"Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande.

 När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

-----------------------------------------------------------

Kanske är det så...ibland undrar man hur man orkar ta sig igenom, hur man ska ha ork att gå ett endaste steg till, och på något sätt gör man det   :/