återigen sitter jag här, närvarande men frånvarade, obekväm i mig själv, obekväm i min omgivning.

flyr in i tankarna, försöker reda ut allt, men det är en enda härva, vart börjar man.

imorgon och fredag stannar jag hemma med min Bella då dagis har stängt, kanske bara bra för mig, andrum, ska ringa och försöka få en akuttid istället för den dära tiden nästa vecka.

Märkligt när man utåt är helt vanlig, när allt fungerar, fast jag känner mig helt borta.

Yrseln är tillbaka, tunnelseendet dyker upp lite vart som helst, stresskänslan, somnar till, vaknar av hjärtklappningar, jävla mående, 

jävla stress.

Vill faktiskt inte mycket mer än vara hemma, sova, sova lite till och sova ännu mer, ända tills detta är över, men verkligheten är en annan, saker måste göras och då gör jag det.

I allt detta kaos, som bor inuti mig, har jag dom underbaraste barnen, finaste mannen och jag ska ta mig ur detta mörker ännu en gång.

no se como, pero tengo que hacerlo.