återigen sitter jag här, närvarande men frånvarade, obekväm i mig själv, obekväm i min omgivning.

flyr in i tankarna, försöker reda ut allt, men det är en enda härva, vart börjar man.

imorgon och fredag stannar jag hemma med min Bella då dagis har stängt, kanske bara bra för mig, andrum, ska ringa och försöka få en akuttid istället för den dära tiden nästa vecka.

Märkligt när man utåt är helt vanlig, när allt fungerar, fast jag känner mig helt borta.

Yrseln är tillbaka, tunnelseendet dyker upp lite vart som helst, stresskänslan, somnar till, vaknar av hjärtklappningar, jävla mående, 

jävla stress.

Vill faktiskt inte mycket mer än vara hemma, sova, sova lite till och sova ännu mer, ända tills detta är över, men verkligheten är en annan, saker måste göras och då gör jag det.

I allt detta kaos, som bor inuti mig, har jag dom underbaraste barnen, finaste mannen och jag ska ta mig ur detta mörker ännu en gång.

no se como, pero tengo que hacerlo.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...