Mörker mörker i huvudet här, säg mig vem som starkast i detta huvudet är?...

borde var jag, jag tänker ju inte ge upp, suckar pustar blundar tar ett nytt andetag och andas mig igenom alla dessa hjärtklappningar, 

riktar blicken åt ett annat håll, försöker fokusera på några få ord i någon annans samtal, som för att inte tappa mig själv helt i mitt eget tomrum.

jag har allt, jag är medveten om det, och tacksam, innerligt tacksam, men det hjälper inte, för tomrummet blir ibland så stort att det inte blir hanterbart, mörkret kastar sig över mig och jag blir någon annan.

varit ledig med minstingen idag, ska vara ledig imorgon med, fikat med trevligt sällskap, körde till jobb och lämnade tillbaks avfuktarna som åtminstonde räddade väggarna mellan kök o vardagsrum under semestern,

fikade hos farmor, blev bjuden på middag, fastnade där, i ett slags komaliknande tillstånd, trött, innerligt själsligt trött, kanske nu för jag faktiskt hade tid att slappna av, så dog jag lite.

saknar några vänner, några få, men viktiga, saknar morfar, saknar mig själv, den som orkade ta tag i saknader och fylla på energi.

en sak var extra fin idag, en väldigt fin vän, fick delat med sig att hon ska få bli mamma, en sak hon längtat länge efter, och det är alldeles fantastiskt, och du är så värd det, världens bästa mamma <3

jag, ja jag ska snart krya ner brevid mannen i mitt liv, bara just för att jag behöver vila mig mot hans bröst lite, sova.

imorgon blir en ny dag ju.