inget har skrivits på mer än en månad.

supermom tog över mig, semester från jobb innebar att ta igen förlorad tid med barnen, samtidigt som medicinerna skulle stabilisera mig, blev fel, höjdes dos, landade för att igen rasa.

Nu utan medicin, i väntan på ny läkartid, inget golv i varken kök eller hall, kaos, kaos o lite till kaos,

tosselilla, stranden tosselilla kolmården, fixat bilen och igen fullt ös, 

på måndag börjar jubbet igen, ska bli skönt, samtidigt som jag nu känner att jag hade behövt två veckors semester till, utan man och barn, bara hemma i mitt tysta hem, semester från livet lite.

Aja, kör på, förhoppningsvis mår jag bättre med rutiner, nya mediciner, lite höst, med hemmamys med bakande o matlagning, pyssel och varm choklad utflykter.

Tappar mig själv så enkelt, en beroende, en beroende som alltid hittar något att bli beroende av .

Aldrig lagom, alltid för mycket.

Nedförsbacken som drabbade alldeles innan semestern tog hårt, jag drog i nödbromsen för sent, när kryckorna kom fram var liksom fötterna redan brända, gjorde för ont att gås på.

Nu tvivlar jag, på allt, för att sån är jag, tänker för mycket, tyder ord och meningar i oändlighet, 

vänder och vrider på varje blick, varje handling.

Kan vakna på natten av en tanke, och inte somna om för att jag fastnar i att försöka lösa problem som inte har någon lösning just nu.

En fjäder blir en höna och sen blir det en hel jävla hönsfarm som skapar ett oändligt kacklande i mitt huvud.

sinceramente cansada.