För några dagar sen försvann marken under mina fötter, våra fötter

Luften vi andades blev väldigt tung

Men skam den som ger sig, och man kan inte mer än försöka ta sig igenom det, mjölksyra i benen är vi vana vid ju.

Ge upp skulle vara det enklaste, men ge upp är inte ett alternativ,

trots jordbävningen känns grunden trygg.

Ser på våra barn, 3 skilda personligheter, men alla 3 kämpar, självsäkra och underbara barn, trygga i sig själva, trygga med oss.

Ödmjuka, kärleksfulla.

Ibland är livet så här, att livet ramlar över oss när vi redan nästan ligger ner,

kanske kom lite olägligt nu när mitt psyke inte riktigt vill som jag vill.

Men, vi lever, tror att om vi håller varandra nära, så klarar vi oss igenom denna stormen med.

Dagens ord, tårar stärker med.