För några dagar sen försvann marken under mina fötter, våra fötter

Luften vi andades blev väldigt tung

Men skam den som ger sig, och man kan inte mer än försöka ta sig igenom det, mjölksyra i benen är vi vana vid ju.

Ge upp skulle vara det enklaste, men ge upp är inte ett alternativ,

trots jordbävningen känns grunden trygg.

Ser på våra barn, 3 skilda personligheter, men alla 3 kämpar, självsäkra och underbara barn, trygga i sig själva, trygga med oss.

Ödmjuka, kärleksfulla.

Ibland är livet så här, att livet ramlar över oss när vi redan nästan ligger ner,

kanske kom lite olägligt nu när mitt psyke inte riktigt vill som jag vill.

Men, vi lever, tror att om vi håller varandra nära, så klarar vi oss igenom denna stormen med.

Dagens ord, tårar stärker med. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...