Luften tog slut idag, kändes någonstans som om jag bara satte mig ner, fast min kropp fortsatte jobba, tvätta, servera tårta, busa med världens finaste 4 åring, Bellabus, Emilio, min stora kille, och Illari, min vackra jättearga tjej.

Stugan, alla somrar, morfar lärde mig cykla där,

alla 10 öringar jag fick för bortrensat ogräs...

Allt morfars slit, vackra mormor som duschade i kallt vatten där på gräsplätten brun som en pepparkaka, med en lilablommig bhtopp.

En fristad, en plats för lek och plask, midsommar och lotteri, bangolf och grillad mat,

kolabönor och kika ner på morfar i källaren som hämtade upp flaskläsk.

Det gör ont idag, skulle jag vinna på lotto nu skulle jag snabbt köpa den, inte låta den bli någon annans, 

hade en dröm en gång i livet, om att vara just mormor, låta mina barnbarn springa där, 

någonstans glömde jag min dröm, la den åt sidan och annat kom ivägen.

Nu plötsligt tog tiden för att uppfylla drömmen slut.

Morfar somnade in, mormor blev ensam kvar.

Jag känner mig som en trotsig arg 7 åring, tårarna rinner, hjärtat slår alldeles för snabbt.

Jag vill krama morfar, känna hans skäggiga sträva haka,

lägga kinden mot hans kortärmade rutiga skjorta.

Jag vill sitta brevid mormor, höra henne sjunga, 

vill vara liten, leva det en liten stund till.

Nää, livet är, inte lätt.

Det enda jag kan göra nu, är hoppas att jag någon dag ska få göra mina egna barnbarn lyckliga,

sitta i en solstol och låta barnen springa runt som galningar, smita igenom ett hål i staketet någonstans, 

man vet inte, det blir någon annans nu, men kanske en dag kan jag knacka på, 

få köpa tillbaks den till familjen, och sitta där under min tid som "gammal"

Ångesten kom tillbaks, maktlösheten att förändra.

Inför döden står vi maktlösa, 

och hur sjuk och gammal man än är, är närståenden aldrig förberedda,

jag trodde inte...jag ville inte tro...

Morfar, min hjälte

Tills vi ses, ska jag försöka fullfölja mina mål, inte ge upp

Jag ska minnas stunden som du sista gången tog mig i handen,

pustade fram orden att du är glad att allt går så bra

För barnen, för mig, för Danne.

Du är älskad. Alltid

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...