Det sägs att man genom sorg blir starkare...

Jag tvivlar på det.

Minnena väller upp, när som helst  under dagen, känner tårarna komma,

klumpen i bröstet, andas djupa andetag...

Försöker fokusera, känner mig virrig, stressad, trött

Bella sa idag att morfar blivit en ängel, som en fjäril

Dom två små ska inte med på begravningen, ska ta med dom till kyrkan i veckan som kommer tänkte jag, tända ett ljus för morfar, sitta stilla och hoppas att morfar är brevid oss.

Illari får följa med på begravningen...

Hon är ledsen, men det verkar ha sjunkit in att morfar behövde detta.

Varje dag har jag pratat om något fint minne från min barndom.

Jag delar med henne för jag tror det gör gott.

Pausar här, tårarna rinner