Dagarna tycks ha rusat förbi igen, igår klarade jag uppkörningen, teori kvar om ett litet tag, glad men sänkt?..

Kvar i tankar som drar ner mig, fast i saker som gör mer skada än nytta.
Semester ifrån livet hade varit önskvärt, att fysiskt få fly lite, sitta i total tystnad, mitt ute i ingenstans, säga högt alla dessa tankar, för mig själv.
Sortera det som borde packas ner, lägga fram det väsentliga, förstärka det som är viktigt men som glöms bort.

Jag gör det jag ska, håller hårt om det jag har, är inte på väg någonstans där jag inte kan hitta tillbaks, men jag har tappat mig igen känns det som.
Jävla mörker.
Jävla liv..jävla du.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har alltid vetat att man inte kan se utanpå Hur det känns inuti Jag har alltid vetat att man behöver alla pusselbitar för att bli hel Jag har alltid vetat att man ibland måste räcka ut sin hand och be om hjälp Allt detta har jag alltid veta...

Jobbade ensam idag. Kryper i kroppen. Ser mig över axeln en miljon gånger. Hjärtklappningarna gör det jobbigt. Gör det jag måste. Försöker slappna av. Men jag skyndar. Stress inuti. Nåväl. Blir en helg i familjens tecken. Tacksam. Jag saknar my...

Tredje dagen som jag jobbar endast 4 timmar. När jag kommer hem är jag fullkomligt slut... Väntat 2 långa veckor på att få komma tillbaks till psykologen. Jag sov ifrån tiden idag :( Irriterad över tröttheten. Irriterad över att inte känna mig som ...

  genom livet har jag varit en resande, i många bemärkelser väskan jag släpat med mig har blivit tyngre och tyngre mycket i den har jag aldrig orkat trassla upp vissa saker har jag släpat ur den för att börja reda ut nystan med tryckt tillb...

ett steg fram och sen vad som känns som femtio steg tillbaks...   sjukskriven, låter kanske skönt, men det finns en anledning till att jag är det, anledningen dränerar mig... byten av mediciner, trötthet, yrsel, går omkring och känner mig ful...