Dagarna tycks ha rusat förbi igen, igår klarade jag uppkörningen, teori kvar om ett litet tag, glad men sänkt?..

Kvar i tankar som drar ner mig, fast i saker som gör mer skada än nytta.
Semester ifrån livet hade varit önskvärt, att fysiskt få fly lite, sitta i total tystnad, mitt ute i ingenstans, säga högt alla dessa tankar, för mig själv.
Sortera det som borde packas ner, lägga fram det väsentliga, förstärka det som är viktigt men som glöms bort.

Jag gör det jag ska, håller hårt om det jag har, är inte på väg någonstans där jag inte kan hitta tillbaks, men jag har tappat mig igen känns det som.
Jävla mörker.
Jävla liv..jävla du.